Att komma till Allmogegården, det är som att göra en tidsresa ett halvsekel tillbaka. I böljande landskap står här de klassiska höstackarna. En landskapsbild som försvunnet. Men på 70-talet kunde det fortfarande se ut så här på sina håll.
Det var när Bengt Sjöberg och Maria Larsson träffades som de förverkligade planerna på att driva en gård helt enligt gamla metoder. Markerna återställdes till hur de såg ut strax före 1950.
– Det jag har lärt mig av mina föräldrar och äldre personer, det tycker jag är ett nöje att att kunna lära ut till de här yngre som kommer hit, säger Bengt Sjögberg.
Växte fram
Med åren kom många volontärer till gården för att lära sig de gamla kunskaperna. Totalt har gården tagit emot 500 volontärer. Då växte idén fram att göra en riktig utbildning av det.
I samarbete med Mullsjö folkhögskola går nu första årskullen elever på Allmogegården och en fortsättning är redan planerad för nästa år.
– Det mognade väl fram det beslutet, att vi ville göra en utbildning och verkligen lära människor det vi håller på med, säger Maria Larsson.
Söker egen gård
Målet för många av eleverna är att kunna starta ett självhushållande småbruk. De flesta av eleverna söker med ljus och lykta efter en egen liten gård att ta över.
– Det känns som det enda rätta med tanke på stress och arbetsklimat, säger Mary Berggren.
Vad tänker du göra av den här utbildningen efteråt?
– Bli självförsörjande! Skaffa en egen gård och bli så självförsörjande som jag bara kan.
I köket gäller vedspis och gamla metoder. Oscar Gustafsson ska kärna smör av grädde. Här intill kan du se ett klipp där Oscar visar hur det går till. Oscar lämnade ett industrijobb – och är nu helt inställd på bli småbrukare.
”Känner att man lever”
Drivkraften är tydlig hos eleverna – trots det stora steget mellan storstad och småbruk på gammalt vis:
– Jag känner att man lever! skrattar Agnes Moderato från Stockholm där hon står bredvid hästen.
– Du följer ju årstiderna och lever liksom med hela naturens kretslopp på ett lite starkare sätt än vad du gör inne i en lägenhet i stan.
Det är Mullsjö folkhögskola som står bakom kursen – och till första kullen sökte långt fler än de som kunde ges plats. För de tolv eleverna som bor här på gården är det vedspis och utedass som gäller. Men det verkar inte vara ett problem för eleverna.
SE HELA INSLAGET: I Skärstad utbildas småbrukare som på 40-talet
Äldre metoder lockar
Bengt och Maria brukar tala om vitsen att bli självförsörjande och inte vara beroende av ”pengajobb” – och den tanken har satt sig hos eleverna.
– Jag drömmer om en egen gård! Jag vill lära mig att sköta om jorden och djuren, säger Ella Nilsson.
– Men sedan så drogs jag väldigt mycket till de här äldre metoderna som vi tillämpar, att arbeta med häst och att vi gör ost, smör och yoghurt från våra egna kors mjölk.
Planerna varierar, liksom anledningarna till att man sökte sig hit.
– Tidigare levde jag på ett sätt som jag inte trivdes med. Efter jobbet gick jag och lade mig och hade inte energi till något annat. Det kändes som om jag inte riktigt levde, säger Charlotte Bird.
– Jag vill gärna bo i ett kollektiv på landet och vara så självförsörjande som möjligt och eventuellt ha djur, kanske smådjur, höns och sånt, säger Johanna Eheim.
Bakåtsträvande?
Men är att använda äldre metoder, slå sädesfälten med lie, är inte det då att vara lite bakåtsträvande? Nej, det tycker inte Bengt och Maria.
– Det är väl precis tvärtom. Vi är ju framåtsträvande. Vi tar ju bästa av det gamla och det bästa av det nya, säger Bengt Sjöberg.
– Vi vill verkligen visa att man inte behöver ha en stor gård för att kunna leva på gården. 1920 levde 20 personer på den här gården. Att producera mat på den här gården till 20 personer, det är inget problem för vår del att göra.
Men är det givet att man startar ett småbruk efter utbildningen?
– Nej, många kan ju leva en hållbar livsstil även bara med en trädgård, även i stan. Man kan leva på självhushållning på en väldig liten yta, säger Maria Larsson.