Nijmegenmarschen började som en militär marsch, men har med tiden utvecklats till en folkfest där alla kan delta. Steffanie Bramer från Vrigstad som har släkt i Nederländerna har velat ta med kompisen Stina Olofsson till landet. Förra året talade de om att delta, i februari anmälde de sig och förra veckan var det dags.

– Vi insåg inte hur stort det var förrän vi kom fram, säger Steffanie Bramer.

Hur var det att delta?

– Det var sjukt mycket folk och alla var glada. Det var musik utmed vägen och det bjöds på mat. Åskådare hade med sig mat som de bjöd på, som frukt, gurkor, godis och dricka.

Var det roligt?

– Ja, men när det ösregnade var det inte så skoj. Ibland hade vi dippar där vi funderade på vad vi höll på med, men oftast var det kul. Varje ort man passerade var extra roligt, säger Steffanie Bramer.

Många deltog och många bröt

44 000 deltagare ställde upp i årets marsch. Man går en viss distans, 30, 40 eller 50 kilometer varje dag, under fyra dagar. Varje dagsetapp startar på samma ställe i Nijmegen och går sen olika slingor ut på landsbygden.

Sveriges försvarsmakt brukar alltid ställa upp i marschen – i år med 350 personer. Trots värme och blåst var Steffanie och Stina med över mållinjen på fjärde och sista dagen. De gick 40 kilometer per dag. Men det var många, hela 4 000 personer, som tvingades bryta, berättar Steffanie.

– De klarade inte värmen och blåsten eller fick blåsor eller skavsår, menar Steffanie Bramer.

Ska ni göra om det?

– Nej, nästa år får det bli någon annan utmaning. Vi gillar egentligen så mycket att gå vi spelar fotboll annars och det här var en kul engångsgrej, skrattar Steffanie.