På väggarna i länsmuseéts foajé visas nu femton kortfilmer på sju tv-skärmar. Ett vardagsföremål vi är vana att se, men med det radikala syftet att skriva om historien.

– Det handlar dels om att kvinnornas historier rent konkret kommer in i historien genom att de blir en del av våra samlingar. Men det handlar också om att öppna upp, om att det är viktigt att lyssna på alla. För om man inte har en röst, så finns man inte, säger projektledare Conchi Gonzalez.

Personligt blir kvinnohistoria

I utställningen 100 år av glömska har kvinnorna fått berätta fritt om sitt vardagsliv, sina drömmar och minnen. Det handlar om allt från att dansa cancan i Amerika på 60-talet till skilsmässor.

– Jag tycker jag har gjort en berättelse som berör och som är kvinnohistoria, berättar Eivor Ryd om sin film Det är kärlek som räknas.

Hon beskriver den som en fyra minuter sammanfattning om 20 år av sitt liv. Från att hon gifte sig 1959, fram till skilsmässan på 1970-talet.

– Ett äktenskap som kanske inte alltid var så bra.

På vilket sätt är de här personliga berättelserna historia?

– För det handlar om hur jag levde mitt liv, som kanske inte var de drömmar jag hade från början, om hur det blev, och det är väl kvinnohistoria?, säger hon.

Femton liv

Alla kvinnor i Jönköpings län har varit inbjudna att medverka i workshops för digital storytelling. Där har de utbildats i dramaturgi, själva skrivit sina berättelser och valt ut bilder från sina privata fotoalbum.

– Den här worskhopen var ju så kort men samtidigt så har man lärt känna varandra så noga genom varndras berättelser. Så man har gått ner på djupet direkt istället för det här ytliga som man kanske pratar om i vanliga fall, säger Elisabeth Westling.

– Samtalen har varit fantastiska, detta är ett minne för livet, säger Eivor Ryd.

Historia som berör

Personal på museet har sedan klippt ihop filmerna, som är några minuter långa. Det har resulterat i femton livsberättelser, femton olika filmer.

– Många har haft allvarliga berättelser och kanske lite tragiska, men när vi ser filmerna så är har de ändå känts, inte sorgliga, utan jätteroliga att se, säger Elisabeth Westlund.

Själv tycker Elisabeth Westlund inte att hennes berättelse är sorglig. Den handlar om att våga, om att kunna, om vad en får med sig från sina föräldrar, om att lyckas och om lycka.

Projektledare Conchi Gonzalez tror att formen är kärnan i att berättelserna kommer så nära åskådaren.

– Framförallt så är det berättarnas egna röster i de här historierna som är så berörande, säger hon.

Inte bara personligt

Syftet med projektet är inte enbart att lyfta in femton livsberättelser i länsmuseets arkiv.

– Innerst inne är vi alla människor så lika, de här berättelserna handlar om livet, vår sårbarhet, vår existensiella ensamhet och därför berör det oss alla.

Hur mycket tror du att din berättelse påverkar historien?

– Det vet man ju aldrig, men någon kanske ser att man vågade något och så gör de likadant eller så vågar de någont annat, säger Elisabeth Westlund.

Kvinnornas förutsättningar

Kvinnor födda på 1900-talet har bjudits in att medverka. De femton kortfilmerna som nu presenteras har också satts i sin kontext.

– Den här utställningen har ju också en tidslinje, för vi kan se att kvinnor inte varit fullständiga samhällsmdborgare, säger Conchi Gonzalez.

Tidslinjen visar att bland annat att det enligt lag var tillåtet för en man att slå sin hustru ändra fram till 1864 och att det först 1965 blev illegalt att våldta kvinnor inom äktenskapet.

Besökare kan bli utställare

Under utställningens tid kommer besökare engageras på olika sätt. Det handlar både om att sprida kunskap om historieskrivningen men också om hur vi själva kan berätta vår historia.

– Vi kommer ha wikipediagrupper där vi skriver in fler kvinnor i historien. Man kan också anmäla sig till workshops i digital storytelling och bli en del av utställningen om man är en kvinna. Vi kommer ha föreläsningar om varför se det ut så här i vår historia, säger Conchi Gonzalez.