Med sina traditionella danser och regionala folkdräkter är de sinnebilden för Svensk midsommar – folkdanslagen som leder lekarna och dansen kring stången. Men trots att efterfrågan på dem är stor, måste många folkdansgillen ofta säga nej till arrangemang.
– Förmodligen är det här sista året vi dansar uppvisning. Medelåldern är hög och orken tryter lite grann. Det är inte heller så roligt att åka omkring med bara tre-fyra par. Det är inte så man ska bjuda på folkdans, säger Torulf Bergström.
Han är dansledare i Nässjö folkdanslag och har dansat i 36 år. Hans sorundadräkt, med röd väst och gula byxor, sydde hans fru i mitten av åttiotalet.
– Jag kommer fortfarande i samma väst. Folkdans är trevlig motionsform. Vi tränar varje vecka, nästan året om, och jag kan rekommendera det till väldigt många.
LÄS MER: Allt du inte visste att du ville veta om midsommar
Orkar inte uppträda
Riksorganisationen svenska folkdansringen representerar knappt 400 föreningar i Sverige. Där tror kanslichefen Anna-Lena Lavén att många fortsätter att träna med sina folkdanslag, men att medelåldern är så hög att de inte längre orkar uppträda.
– Risken är att traditionerna försvinner mer och mer när det gäller midsommarfirandet. Det är tråkigt. Vi är stolta över de traditioner vi har här i Sverige och hoppas att de ska finnas kvar. I framtiden kan det bli ännu svårare att få tag på grupper som kan uppträda, säger Anna-Lena Lavén.
CD-skiva istället för spelmän
När Nässjö folkdanslag var som störst var de 13-14 par som virvlade runt i schottis. Nu är de fyra och ett halvt par. Och fram till 2011 hade de alltid spelmän med sig på midsommarafton.
– Det var fiol och dragspel och lite blandat, och det var himla trevligt. Nu kör vi med inspelad musik på CD. Det går väl det också, men levande musik är alltid roligare, säger Torulf Bergström.
LÄS MER: Så kom jordgubben till Sverige
Avsaknaden av spelmän är också anledningen till att man dragit ner på antalet framträdanden i år. Det blir sex ålderdomshem som får besök. Och allt sker ideellt.
– Kraven inte lika höga som när man tar betalt. Man kan inte åka ut på festplatser med bara en CD-skiva, säger Torulf Bergström.
Glansdagarna för folkdansen var under 70- och 80-talet. Då fanns det ett stort intresse för slöjd, folkmusik och dans. Men sedan dess har har medlemstalen i svenska folkdansringen sjunkit från 60.000 till knappt 12.000 personer. I åldrarna mellan 30 och 50 finns inte så många medlemmar, men några kommer tillbaka när de passerat femtiostrecket.
För gamla för att leda barngrupper
Medlemstappet märks i hela Sverige, men det finns undantag.
– Göteborg, Linköping och Skåne har de lyckats så bra att barngrupperna blir överfulla. Dilemmat är att de äldre inte orkar hålla i en
barngrupp, säger Anna-Lena Lavén.
Även om hon känner oro för att medlemstalen sjunker ser hon att intresset är stort, även om man inte organiserar sig. Många som inte är med i ett folkdanslag åker runt och dansar på spelmansstämmor och festivaler. Och intresset att titta på dansen är stor.
– Det är alltid väldigt glädjefyllt att arbeta med de här frågorna och vara ute och dansa och spela och visa upp vår kultur. Det som är så fint med vårt firande är att alla kan delta även om man till exempel inte kan språket. Vi märker att de som kommit till Sverige nyligen är mycket intresserade av vår kultur, säger Anna-Lena Lavén på Riksförbundet svenska folkdansringen.
”Tillväxten är noll”
Nässjö folkdanslag märker också att intresset bland åskådarna är stort, men några nya dansande får de inte.
– Folk tycker inte att det är så viktigt längre. De tycker att det är jättekul att se på, och vi försöker propagera när vi är ute. Men tillväxten är noll, och då blir det som det blir, säger Torulf Bergström.