Mannen läckte uppgifter till en närstående till målsäganden i en förundersökning vid åtta tillfällen. Han erkänner gärningen, men menar att han inte gjorde det uppsåtligt. Han säger att det berodde på bristande omdöme.

”Måste kunna lita på den anhörige”

I domen slår rätten fast att mannen var medveten om att han gjorde fel, han ska i ett av samtalen ha sagt att det inte riktigt är meningen att han ska berätta uppgifterna och att han måste kunna lita på den anhörige.

Uppgifterna har rört polisens tankar om antalet misstänkta personer, utredningsåtgärder och om resultatet av dem. Uppgifterna har därmed omfattats av förundersökningssekretess. Förundersökningen handlade om misstanke om allvarlig och organiserad brottslighet.

Kunde inte hantera samtalen

Mannen säger att han inte hade som syfte att skada arbetet och att han inte hade någon tanke på egen vinning utan att han inte kunde hantera samtalen och att han inte använde sitt sunda förnuft.

Tingsrätten skriver i domen att mannen blev uppringd av den anhörige sju av de åtta gångerna och att de inte ser någon som helst risk för återfall i brottslighet. Därför kan straffet stanna på dagsböter.