Det har nu gått nästan nio år sedan Lena avslutade sitt liv den tionde augusti 2011. Men såret hos föräldrarna är lika öppet nu som då, vilket blir tydligt när vi möter Sten och Eva i deras hem i Jönköping.

Lena var deras tredje dotter, ett efterlängtat barn. De beskriver henne som aktiv, kreativ och omsorgfull, men som en person med höga krav på sig själv och som brottades med livets stora frågor.

I dikter som Lena skrev redan när hon var 16 år, och som Sten och Eva hittat först efter hennes död, skrev hon om att gå från barndom till vuxen. Hon beskrev det som att hon fallit ner i en grop mitt emellan och kom inte upp.

Sten och Eva Norinder är kritiska till bemötandet inom psykiatrivården och menar att Lena inte fick det stöd hon behövde.

– Vi som föräldrar uteslöts helt. Ingen frågade oss och vi fick inte heller några råd om hur vi skulle agera för att hjälp Lena, säger Sten.

Stötte på flera motgångar

Efter flera försök att ta sitt liv dog Lena i augusti 2011 efter att ha lagt sig framför ett tåg. Hon hade då stött på flera motgångar, bland annat från Försäkringskassan. Hon hade nyligen blivit utskriven från en avdelning på psykiatrin i Linköping. Öppenvården tog vid men vid semestertid fanns ingen att kontakta där, berättar föräldrarna.

Sista samtalet Eva hade med dottern var strax innan hennes död.

– Jag pratade med Lena klockan tolv och tio i två var hon borta.

Hör föräldrarna berätta i videoklippet ovan.