Ulf Henrikssons roman grundar sig i farfadern Erkki Anttis tusentals samlade dokument från slutskedet av 1800-talet. Det är protokoll, brevkorrespondens, dagböcker, räkenskaper och så vidare.

– Det är konstigt, överväldigande men såklart roligt. Man har ju umgåtts mer med döda än med levande, så är det faktiskt. När man sitter några timmar och skriver så känns det som att farfar sitter bakom ryggen på en och liksom viskar att så här var det,  säger Ulf Henriksson.

Farfar var lappfolkskollärare

Erkki Antti var lappfolkskollärare, som det hette på den tiden, i Jukkasjärvi och undervisade både de finsktalande och samisktalande barnen.

Han behärskade tre språk, finska, samiska och svenska och fungerade som kontaktperson och tolk för herrarna söderifrån som startade gruvan och byggde järnvägen.

”Avskydde allt som hade med alkohol att göra”

Erkki hade dock svårt för det levnadssätt som herrarna förde. Något som Ulf Henriksson har räknat ut genom alla brev och dagböcker som han har läst. Erkki Antti var djupt troende laestadian och predikant och motarbetade alkoholen.

– Han avskydde allt som hade med alkohol att göra. Han följde laestadielära och Laestadius förespråkade ju nykterhet så nog tror jag att han var ganska fundersam över det men samtidigt såg han säkert också möjligheterna för en ny framtid för folket som bodde här uppe. Det måste ha varit lite tvetydiga känslor, berättar Ulf Henriksson.

Är redan igång med en uppföljare

Material har han så det räcker till fler böcker och Ulf Henriksson har börjat skissa på en fortsättning av första boken och hoppas att det ska gå snabbare den här gången.

– Det har ju varit jättespännande, herregud, det är en ny värld man har upptäckt, säger författaren Ulf Henriksson.