– I vår förstudie har vi sett att de ordinarie får ta ett större ansvar än de inhyrda för kvalitetsutveckling och utveckling av rutiner och så vidare medan de inhyrda kanske främst är nära patienten och patientvården, säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet som gör kartläggningen.
Men finns det något positivt med inhyrd personal som kommit fram i er förstudie?
– Bland annat att man kan komma utifrån med andra sätt att arbeta och att man har andra erfarenheter, säger Åsa Engström.
Beroende av inhyrning
Att inhyrd personal kostar landstingen och regionerna stora pengar är väl känt. Så målet är förstås att minska inhyrningen.
Men som det ser ut idag så är beroendet av exempelvis bemanningssjuksköterskor- och barnmorskor ett faktum man inte kan bortse ifrån. Och därför kartläggs nu den verkligheten.
– Vi hoppas ju se och få verktyg för vad som behöver göras i den här frågan men också vad som behöver göras för att arbetsplatser ska kunna vara en lärande arbetsplats, att kunna fortsätta utvecklas hela tiden. För det är ju en sak vad man lär sig på universitetet men arbetsplatserna måste fortsätta vara lärande så att man utvecklas hela tiden oavsett om man är fast anställd eller inhyrd, säger Åsa Engström.
Även relevant bland lärare och socionomer
Forskarna poängterar att kartläggningen även kan vara relevant för andra yrkeskategorier där inhyrning blir allt vanligare, exempelvis bland lärare och socionomer, som också är typiska yrken där det fortsatta lärandet är en förutsättning.
Men med anledning av att de varit tvungna att begränsa sig så är alltså huvudfrågan den här gången hur kompetensutvecklingen inom just vården påverkas av inhyrd personal, både på individ- och organisationsnivå.
– Alla som för närvarande jobbar som bemanningsanställd sjuksköterska eller barnmorska helt eller delvis, uppmanar vi att gå in på LTU:s hemsida och besvara den här enkäten som vi har där, säger Anna Berg Jansson, lektor arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet som också gör kartläggningen.