Marianne Holmfrid har upplåtit två hektar av sin mark ned mot Råneälven i södra Prästholm utanför Luleå. Projektet drivs av Prästholms byahusförening, som har sökt och fått uppstartspengar av Luleå kommun. 

– Vi har fått leta efter någon som kunde komma och plöja jorden, säger Marianne Holmfrid. Nuförtiden är det inte det lättaste att hitta någon med rätt maskiner, men det gick till slut.

Ett jobb efter jobbet

Elitsa Lovchanska, Ivan Ivanov och Krasimir Atanasov har tillbringat nästan hela sommaren på åkern.

– Men vi hade roligt också. Vi har grillat tillsammans med barnen och det har varit jättekul.

Så ni har nästan bott här?

– Varje dag efter jobbet har vi varit här, mellan två på eftermiddagen och sju på kvällen. 

På den halva hektar de odlat på har de fått skörda flera ton vitkål. Men det har varit svårt att få avsättning för kålen. En del har sålts på marknader och direkt på åkern, men flera ton är kvar och förvaras i en lada i utkanten av byn.

Byråkrati sätter stopp

Så många ton går inte att sälja enbart på marknader, upphandlingsregler gör det svårt att få sälja till kommunen – och för att få sälja till mataffärer krävs att man är certifierad.

Elitsa Lovchanska önskar att det skulle vara mindre byråkrati kring att köpa och sälja grönsaker.

– Det finns mycket regler som stoppar människor som vill odla i en lite större skala, konstaterar hon.

Vill fortsätta

Invid en laduvägg intill grönsakslandet ligger fortfarande vitkål kvar när vi besöker platsen. Den klarar ganska mycket kyla. Ivan Ivanov tar upp ett vitkålshuvud och skalar av de yttre bladen. Han visar stolt upp ett huvud som väger flera kilo.

– Norrbottnisk vitkål och ekologisk också!

Nu har de dock fått ett avtal med en grossist som ska köpa närodlad vitkål, 500 kilo per vecka. De vill gärna fortsätta odla nästa år.

– Vi har pratat om att odla något som är mer lättsålt, säger Elitsa Lovchanska. Kanske potatis eller jordgubbar?