Det tar bara någon minut att gå från femårige Hannes förskola till Ingemars äldreboende. Verksamheterna ligger under samma tak, med en matsal som skiljer dem åt, och är ett medveten val rån Övertorneå kommuns sida. Tanken är att de tio förskolebaren och 14 åldringarna ska mötas över generationsgränserna och ha gemensamma aktiviteter som sång, lekar och pyssel. Allt är fortfarande i sin linda, men om några veckor räknar de med att vara igång på riktigt.
– När vi säger att de blir sambos är det ju inte att de ska dela rum och bo tillsammans. De har varsin avdelning och gemensamma utrymmen och det är på de utrymmena vi kommer träffas över generationsgränserna och ha gemensamma aktiviteter som sång, lekar och pyssel, säger Tomas Vedestig, kommunalråd (Öfa) och undersköterska.
Vad är poängen?
– Den stora poängen är att berika livet för de äldre, de yngre och personalen som jobbar. Men också att vårt språk meänkäli, som är ett minoritetsspråk, ska fortsätta leva och utvecklas.
”Ser inga nackdelar”
Det finns liknande boenden på andra håll i världen och Tomas Vedestig tror att konceptet bara kommer växa, speciellt på landsbygden då det kan vara svårt att hitta personal och driva förskolor och äldreboenden.
– Jag ser faktiskt inga nackdelar. En del har pratat om att små barn är sjuka och smittobärare. Men jag tänker på förr i tiden då det var generationsboenden hemma.
– När mamma och pappa blev gamla tog sonen eller dottern över gården och födde sina barn och de gamla var kvar på gården och tog hand om barnen och förde vidare sina kunskaper. Jag ser det som ett naturligt steg tillbaka i tiden, säger Tomas Vedstig.
Språk- och kulturinspiratören Marianne Mäki säger också att om vissa barn är sjuka så kommer de bara att stanna kvar på sin avdelning och möta de äldre en annan dag.
Men om en äldre person går bort som ett barn knutit an till, hur tänker ni då?
– Då har jag börjat göra en låda där vi har ljus och en liten dikt. Jag har också spånat efter en bok om döden som är lättläst som vi kan läsa. För det är jätteviktigt, vi kommer möta det också, säger Marianne Mäki.