Ammunitionen tillverkades under krigstiden och vid lagring blev materielen känslig. När ammunitionen användes vid övning under efterkrigstiden så briserade den tätt vid eldröret.

Av säkerhetsskäl ville man inte använda ammunitionen och istället fällde man den i vattendrag, då man hade bristande resurser för destruktion.

– Vi försöker lokalisera med sonar, ett avancerat ekolod, och försöker hitta fällningsplatsen. Sedan försöker vi identifiera statusen på den platsen, säger Rasmus Andersson, gruppchef för röjdykardivisionen.

Undanröjer inte – om det inte är ett måste

När röjardykarna lokaliserat ammunitionen görs en enskild bedömning.

– Det bedöms om att bärga och röja, kontra vad den gör för skada där den faktiskt ligger. På många ställen ligger den otillgängligt och utger ingen fara för miljön. Den löses inte upp eller sprider gifter. Skulle vi däremot spränga eller bärga så blir det en risk för miljön och personal, säger Rasmus Andersson.