Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Hans Sternlund

Reporter, SVT Nyheter Norrbotten

Krönika: Tillvaron utanför murarna är oförutsägbar

Kaj Linna på sin balkong i nya hemmet på El Hierro. Foto: PrivatVisa alla (3)
Visa alla (3)

KRÖNIKA · Strax innan landning sprakar det till i högtalarsystemet på Binter Canarias propellerplan och kaptenen tar till orda.
”Det är ganska hårda vindar på inflygningen mot El Hierro, man jag ska ta oss ned så stadigt jag bara kan”.
Jag nyper åt armstöden så att knogarna vitnar, men utan orsak. Landningen blir förvånandsvärt mjuk och jag anar att det knappast är första gången som kaptenen manövrerar ett plan i de här förhållandena.

Då har Kaj Linna varit med om en skakigare resa.

Hans 13 år i fängelse har varit en ständig pendling mellan hopp och förtvivlan efter många misslyckade försök att få sitt fall prövat igen.

Det var inte förrän en eftermiddag i maj som Kaj Linna kunde promenera ut från häktet i Umeå där han hållits förvarad i samband med att han till sist fick resning i hovrätten. Nu gick han leende ut i solskenet, ut i frihet, ut till ett nyvunnet liv.

Jag träffade Kaj Linna dagen innan i häktet och det var en person som inte utstrålade någonting. Det gick inte att utläsa några uttryck i ansiktet. Han kunde le med munnen men inte med ögonen.

Blev en hel människa igen

Hans bror Erik Engström berättar för mig att allt förändrades i samma sekund som Kaj Linna blev frigiven. Just där och då blev han bli en hel människa igen.

Så kan det säkert vara, även om jag vill tro att det tar lite längre tid än så att vinna tillbaka en personlighet och någonstans märks det att pausknappen har varit intryckt i 13 år. Men visst var det skillnad på den Kaj Linna som satt i häktet och den Kaj Linna som jag mötte förra veckan på El Hierro.

LÄS MER: Så är Kaj Linnas liv på Kanarieöarna

Nu bubblar han av idéer och tankar, både kring hans egen framtid och vad han kan bidra med för att fler ska få chans att få resning i sina rättsfall. Samtidigt döljer han inte det vemod han har över de förlorade åren och den bitterhet han känner över de små ålderstecken som börjar göra sig gällande.

Därför kan man förstå att han vill det mesta möjliga av det som återstår och inte bara tänker luta sig tillbaka med skadeståndsmiljonerna på fickan.

Det är på den här märkliga Kanarieön El Hierro som har tänker göra slag i allt han har drömt om i fängelset. Det är en ö som passar för stora planer.

Verkligheten – kanske inte som drömmarna

Geografin och väderförhållandena är minst sagt omväxlande och man kan under samma dag uppleva halv storm och solsken på ena sidan, gråmulet och vindstilla på den andra sidan. Turisterna har ännu inte börjat hitta hit i någon större skala och det finns utvecklingsmöjligheter för den hågade med kapital att satsa.

Verkligheten kanske inte blir precis som i drömmarna. Det kanske inte blir någon skorpionfarm, han kan får nöja sig med något mindre spektakulärt. Eller också dyker nya oväntade möjligheter upp.

Tillvaron utanför murarna är oförutsägbar. Saker händer som man inte har planerat för, framgångar som bakslag.

Men så är det i det verkliga livet, och jag gissar att Kaj Linna har längtat efter det.

Relaterat

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.

Kalamarksmordet

Mer i ämnet