1877 beslutade Sveriges riksdag att lantbrevbäring ska införas i landet. De nya lantbrevbäringslinjerna kom att ersätta små olönsamma poststationer.

Cykel – vanligt fordon för brevbärare

Från början var det gående lantbrevbärare, men i slutet på 1880-talet började lantbrevbärarna använda sig av hästskjutsar. Kring sekelskiftet började istället cykeln att användas i stor utsträckning. På vissa linjer användes även roddbåt.

Under 1920-talet började bil och motorcykel användas och på 1930-talet, främst i norra Sverige, övertogs utdelningen längs lantbrevbäringslinjerna av bussbolag i samband med vanliga reguljära bussturer.

Brevbärarna var beväpnade

I tidningen Populär Historia går det att läsa om att posttransporterna behövde skyddas på olika sätt och att brevbärarna var beväpnade.

Den tekniska utvecklingen ledde till att Posten under 1870-talet började byta ut pistolerna mot moderna revolvrar, inköpta från armén.

Men de revolverna var för tunga för lantbrevbärarna, och för deras behov anskaffades smidigare och lättare vapen. Revolvrarna avfördes från Postens centralförråd så sent som 1962.

”Slå ej mot huvudet!”

Det sista självförsvarsverktyget var en batong, specialtillverkad för Postverket.

Batongen fanns att tillgå för postens anställda mellan 1959 och 1973 och de tretusen exemplar som levererades bar texten ”Slå ej mot huvudet!”.