Luleåbiennalen 2020 tar grepp om den spekulativa frågan om vad realism, som begrepp, paradigm och konstnärlig ism, skulle kunna betyda idag. De inbjudna konstnärerna berättar genom sina verk om verkligheter relaterade till samhälleliga system, byråkrati, massmediala logiker och industriell infrastruktur kan man läsa på biennalens hemsida.

– Vissa ämnen och teman i en del av konsten knyter an till historiken här uppe med gruvorna och industrin, säger producenten Olle Arbman.

Strejken

På en monitor i Konsthallen på Kulturens Hus i Luleå visas svartvita bilder från den stora gruvstrejken i Malmfälten 1969-1970 då arbetarna på LKAB strejkade för bättre arbetsvillkor.

– Det finns ett verk här av Ingela Johansson som senast visades på Moderna museet som fokuserar på strejken, berättar Olle Arbman.

Många platser

Konsten visas på en rad platser i Norrbotten. Konsthallen i Luleå, det gamla fängeset Vita Duvan i Luleå, Havremagasinet i Boden, Välkommaskolan i Malmberget, vid Storforsen, i Korpilombolo och på Silvermuseet i Arjeplog för att ta några exempel.

Vad betyder det för biennalen att finnas runt om i Norrbottens län?

– Det är en otrolig möjlighet att nå en större publik. Det uppmuntrar också till att ta sig till platser även under rådande omständigheter och så klart på ett ansvarsfullt sätt. Det finns något att upptäcka och ta del av; att färdas både i tanken och från plats till plats.