I den första delen av vår serie om glesbygdsambulansen träffar du livräddarna som slår fast att både patienternas och deras egen säkerhet äventyras till följd av polisbristen i östra Norrbotten.

– Vår smärtgräns är nådd för länge sedan, säger Keijo Kauppi, ambulanssjukvårdare i Övertorneå.

För att ambulanssjukvårdare och ambulanssköterskor ska kunna göra sitt jobb krävs att polisassistans och polishandräckning är tillgänglig i farliga situationer och när ett misstänkt brott begåtts.

Men så är inte fallet, enligt ambulanspersonalen i Övertorneå som vittnar om hur de i flera fall tvingats riskera både sin egen och patienternas säkerhet.

Som vid knivdramat som utspelade sig för ungefär två år sedan i en by utanför Övertorneå.

– Då var vi tvungen att vänta runt 40 minuter på polisen eftersom det handlade om ett misstänkt brott och vi inte får riskera vår egen säkerhet. Och det var fruktansvärt att inte kunna gå in och hjälpa och vårda den skadade som blödde mycket, säger Anna-Maija Rissanen som är ambulanssköterska och som var en av dem som satt i ambulansen.

Den knivskurne mannen avled.

– Och vi vet ju inte om det var på grund av att vi inte kunde hjälpa honom som han dog, det kan ha varit en bidragande faktor tyvärr, säger Keijo Kauppi.

Bakbundna

– Sedan några år tillbaka har vi upprepade gånger stått med bakbundna händer och inte kunnat gå in och vårda i olika situationer eftersom vi måste vänta på polisen. Ibland har vi känt att vi måste tumma på vår egen säkerhet och gå in och vårda i alla fall eftersom polisen dröjer så, vilket är oerhört frustrerande, säger Keijo Kauppi.

Han fortsätter:

– Det är förjävligt att våra kommuninvånare inte får den vård de har rätt till trots att de betalar samma skatt som alla andra.

Det här är första delen av fyra i vår serie om hur polisbristen påverkar glesbygdsambulansen och granskningen fortsätter under veckan. Har du råkat illa ut i väntan på polis? Kontakta vår reporter Erica Larsson: erica.larsson@svt.se.