Klocka hade slagit fyra minuter över fyra när Pia Bjuhr väcktes häftigt ur sin sömn.
– Som Kirunabo förstod jag direkt vad det var frågan om. Jag tycker att skalven har blivit allt kraftigare de senaste åren.
Oro för dottern
Kirunagruvan stängdes tillfälligt efter skalvet, men öppnades igen under morgonen.
– Min dotter jobbar i gruvan och jag tänker alltid på henne så fort det kommer ett skalv. Jag blir så klart orolig att det kan hända henne någonting. Vid ett tidigare skalv var hon under jord och jobbade men den här gången visste jag att hon var ledig, tack och lov.
Tycker att skalven är kraftigare
Pia Bjuhr arbetar själv som lärare men har tidigare varit anställd i Kirunagruvan.
– På min tid var det inte så mycket stora skalv. Vi bor bortanför nya Kiruna, längre från gruvan, men ändå kan ett skalv kännas kraftigt. Inte för att jag tror att våra hus rasar, LKAB har säkert full koll när de gör sina beräkningar, men jag tänker på min dotter i gruvan och jag tänker på min son som går på gymnasiet där väggarna spricker, säger Pia Bjuhr.