Det går trögt för många av fågelarterna som häckar i länet, enligt en ny rapport där länsstyrelsen i samarbete med Lunds universitet jämfört inventeringsresultat under åren 1998 till 2020.

– Genom att titta på de fågelarter som är typiska för respektive miljö får vi en uppfattning om hur bra eller dåligt det ligger till med våra uppsatta miljömål för olika naturmiljöer, säger Susanne Backe, ansvarig för fågelövervakningen på Länsstyrelsens miljöanalysenhet i ett pressmeddelande.

Ortolansparven har tystnat på många ställen

Allra sämst går det för odlingslandskapets fåglar i Norrbotten: ladusvala, gulsparv, ängspiplärka, ortolansparv och pilfink. När det kommer till dessa arter har hälften av individerna försvunnit när man jämför med antalet för 13 år sedan.

Till exempel har ortolansparven slutat höras på många platser i länet. Även fjällbjörkskogens fåglar har minskat i antal om man jämför med antalet 17 år tillbaka i tiden.

– Vi hör inte längre lika många sjungande lövsångare, rödstjärtar och rödvingetrastar i denna miljö. Det handlar om miljontals färre fågelindivider men här börjar antalet sakta vända uppåt igen, säger Susanne Backe.

Går bra för sångsvan och fjällripa

Det är dock inga större förändringar i antalet individer hos de fågelarter som häckar i miljöer som våtmarker, vattendrag och sjöar, skogar och uppe på kalfjället. För vissa arter går det till och med bra. Sångsvan, trana, fjällripa och enkelbeckasin har till exempel ökat i antal de senaste 17 åren.