Det är slöjdarna Hanna Råman, Johanna Njaita, Fredrik Prost, Mattias Harr, Nils-Johan Labba och Per-Stefan Idivuoma som ställer ut sina verk på museet under sommaren fram till 11 september.

Varje deltagare ställer ut tre helt unika föremål som visar på den bredd de har och hur olika inspirationskällor och traditioner påverkat deras skapande. Utställningen berättar också om deltagarnas tankar kring slöjd, traditioner och kulturarv.

Nålhus

I utställningslokalen finns en monter för varje slöjdare där det finns tre objekt. Förutom det finns det plastbubblor hängande där ett gammalt och ett nytt bruksföremål är exponerat tillsammans.

– Jag tycker om att göra nålhus.  Det blir vackert och det är bara glädjen att få skapa, säger Fredrik Prost. Nålhus är en behållare att ha nålar i. Man sticker fast nålarna i skinnbiten som finns inne i nålhuset och så drar man ut för att komma åt nålarna. Och det är ju för att förvara nålarna på bästa sätt.  Man kan ju inte gå med dem i fickan, utan då har man dem i en nålhuset i säkert förvar.

”Min grej”

Fredrik Prost är hårdslöjdare och lever på sitt slöjdande. Det gör också Per-Stefan Idivuoma från Lannavaara. Han känner att han äntligen hittat rätt. Han har liksom sina kollegor gått slöjdutbildning på samernas utbildningscentrum.

– Jag jobbade med turister i fem år som guide i Jukkasjärvi, säger Per-Stefan Idivuoma. Och så kände jag bara att jag ville testa något helt annat. Jag kände ju till samernas utbildningscentrum i Jokkmokk och tänkte att jag ville gå den här slöjdutbildningen. Och jag blev klar där kvar där i två år och kände fort att jag att det här att jobba med händerna och tänka fram former och formge estetiskt och konstnärligt det är min grej. Och jag har någonstans alltid vetat att det är så.

Per-Stefan Idivuoma är också renägare.

– Jag tycker det är roligt när man kommer till rengärdet och man ser att folk arbetar med en kniv man har gjort, säger han.

Svårt att livnära sig på

Hanna Råman från Vittangi arbetar med skinn, rötter, silver och renhår bland annat. Hon lever inte på sitt slöjdande och alla vittnar om att det är mycket svårare att leva på den så kallade mjukslöjden.

– Ja det är överlag svårare för mjuk slöjd, säger Hanna Råman. Av tradition är det ju ofta bruksföremål. En kniv kan dessutom vem som helst köpa en kolt eller skor det är ett annat föremål.

Det är ju svårare att köpa ett samiskt klädesplagg som till exempel en traditionell kolt för den som inte same.

Utställningen har tidigare visats hos till exempel Sameslöjdstiftelsen i Jokkmokk, Upplandsmuseet i Uppsala, Silvermuseet i Arjeplog, Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum i Östersund, Árran Lulesamisk senter i norska Drag, RiddoDuottarMuseat, Kárájohka, Norge, samt på Västerbottens museum i Umeå och Siida i Inari, Finland.