Jag är ett barn av det kalla kriget med tidig uppväxt i Kuusamo vid den ryska gränsen i nordöstra Finland. Området bortom gränsstängslet var då som en grå zon. Vi visste inte ens vad våra grannbyar hette på den ryska sidan av gränsen.
Nu är tiderna förändrade, både för mig själv och för länderna.
Näringslivet är pragmatiskt både i Finland och Ryssland och man vill samarbeta och dra nytta av varandra. Idag finns det gränsövergångsställen i norra Finland och både finnar och ryssar hamstrar billiga varor från respektive land.
Tjänstemän i gränsområdena försöker lära varandras språk för att kunna samarbeta. Men ovanför huvuden på vanligt folk på lokal nivå skramlar öst och väst med vapen och den militära ordväxlingen börjar påminna om tider under det kalla kriget.
Några teaterentusiaster i Haparanda kallade sin föreställning om tiden under första världskriget i gränsstaden ”Världens nålsöga”. Motiveringen var att den strategiskt belägna staden då var en samlingsplats för spioner, smugglare, bolsjeviker, celebriteter – ja, till och med Lenin besökte Haparanda.
Ett slags mittpunkt
Jag skulle kunna kalla hela det arktiska området, som jag försöker bevaka, för ett slags mittpunkt i världen. Jag menar då de norra delarna av Finland, Norge, Ryssland och Sverige. Jag påstår detta fastän de arktiska miljöerna sällan hamnar i offentlighetens rampljus. Men bortom tidningsrubrikerna sjuder det av ekonomiska, militära, näringslivspolitiska och miljöaktiviteter.
De arktiska områdena är livsviktiga för världen. Som råvaruförsörjare genom gruvor, skog och vattenkraft.
De arktiska områdena är livsviktiga för världen
Världens plaster sköljs upp på stränderna i Spetsbergen. Golfströmmen tappar kraft och enligt vissa klimatexperter riskerar den att kollapsa. För första gången har vissa områden i Spetsbergen denna vinter varit helt isfria. Uppvärmningen av Norska Havet gör att man helt plötsligt kan fiska makrill i fjordarna i norra Norge, en fisk som normalt inte hör hemma där. Ryssland hoppas på att klimatuppvärmningen ska göra enorma energitillgångar i Ishavet mer tillgängliga och göra Nordostpassagen attraktiv för trafik till och från Östasien.
Försvarsviljan hög
De militära aktiviteterna har de senaste åren ökat drastiskt området. Ryssland har hållit stora militärövningar längs Ishavskusten och öppnat en tidigare stängd militär bas i Ala-Kurtti bara fyra mil från gränsen i nordöstra Finland. Samtidigt håller Finland och Sverige gemensamma krigsövningar med Nato-länder. Och alldeles nyligen lät Norge 330 amerikanska soldater bli stationerade i Værnes i Nord-Trøndelag län i mellersta Norge. Det har man inte tillåtit tidigare under sitt Nato-medlemskap.
Försvarsviljan hos ungdomar i våra länder är åter hög. Många ungdomar tror att det mycket väl kan bli krig i närområdet under deras livstid. En tanke som var otänkbar för bara några år sedan när Sverige gjorde värnplikten vilande.
Sverige vill återinföra en ”begränsad” form av värnplikt så att landets militära totalförsvar kan återupprättas, Finland ska utöka antalet soldater och Norge utreder vilket sorts försvar landet ska satsa pengar på – utrustning eller manskap.
Så svaret på frågan ”Varför är bevakningen av Barentsområdet viktig?” är självklar ”Det är här det händer.”