– Buskmusen är jätterolig och sällsynt. Den finns bara på ett fåtal platser i Skandinavien, så Sverige måste inventera buskmus och berätta hur det går med arten. Buskmus är en gnagare som går i dvala på vintern och den är en kvarleva efter istiden. Vi som jobbar med buskmusen tycker ju att den är jättespännande, säger Jeroen van der Kooij, en av tre biologer som deltar i undersökningarna.
De hoppas göra upptäckten att den svårhittade lilla buskmusen existerar så här långt upp i norra Sverige.
– Det finns ingen färdig metod i världen för att kartlägga just buskmusen. Sverige är först med att utforma en ny metod, säger Jeroen van der Kooij som är projektledare och arbetar på uppdrag av Naturvårdsverket via Artdatabanken.
Den nya metoden för buskmusövervakning består av nedgrävda hinkar i olika storlekar samt sex kameror.
Svårhittad gnagare
När biologerna vittjat hälften av fällorna som varit utplacerade i Kalixskogarna den här dagen har man inte stött på en enda buskmus.
– Skulle det visa sig när vi är klara att vi inte fångat en enda buskmus så ger vi inte upp för det. Vi ska ju gå igenom kamerorna också, och dom har visat sig vara mycket effektiva för att upptäcka buskmus på andra håll i Sverige. Men det tar längre tid än att vittja fällorna för det är mycket inspelning att gå igenom, det tar cirka två veckor till, säger biologen Pavel Bina.
All dokumentation brann upp
På 1600-talet hävdade Olof Rudbäck, en av grundarna till den botaniska trädgården i Uppsala, att han upptäckt buskmus på sin Lapplandsresa.
Tyvärr förstördes anteckningarna i en brand på 1700-talet, så ingen vet vart i Lappland Rudbäck ska ha stött på musen.
Men den har noterats på finska sidan om Torneälven. Nu vill man alltså ta reda på om den finns lika långt norrut på den svenska sidan också.
Hittar även många andra arter
När hälften av fällorna vittjats den här dagen har vi fått få se åkersork, näbbmus, mellansork, vattensork och en vattennäbbmus.
– Det är ju också kul att se andra arter och dem dokumenterar vi ju också, säger Pavel Bina.
