Det är inte mycket som indikerar att han för några månader sedan varit allvarligt sjuk. Möjligtvis är det flåset som har blivit lite sämre. Redan innan var lungkapaciteten begränsad på grund av asbest han utsattes för när han jobbade på centralverkstäderna i Örebro.

– Förut kunde han gå hem till lägenheten, men det orkar han inte riktigt längre, säger dottern Kerstin Ulin.

Dit är det någon kilometer från Skebäcksgården där han nu bor mesta delen av tiden sedan i julas. Då hade han fallit hemma och erbjöds korttidsboende. En passande lösning, tyckte barnen eftersom Kerstin själv bor i Gävle. Även Gunnar var nöjd med lösningen eftersom han är uppvuxen i området.

Inte sugen på kaffebröd

Efter fallet drabbades Gunnar av blodförgiftning, hamnade på sjukhus i tre veckor och tillfrisknade i mitten av januari. Sen kom corona.

– Jag var här i slutet på mars månad. Vi satt och drack en Gammeldansk och kaffe ute på den vita soffan utanför Skebäcksgården. Men han var inte så matfrisk, för jag hade köpt gott kaffebröd. Dagen efter konstaterade de att han var sjuk, berättar Kerstin.

Isolerades i rummet

Provsvaret visade att han hade covid-19. Nu följde fem veckors isolering i rummet på 24 kvadratmeter, då han bara träffade personalen. Kerstin och hennes bror fick stå utanför fönstret på innergården för att få se sin pappa.

– Sjukdomstiden var ju jättejobbig, eftersom vi inte hade kontakt med honom. Efteråt är det också svårt, eftersom man inte får komma in på boendet, säger Kerstin.

Minns inte sjukdomstiden

Nu är hon på besök och tar med Gunnar hem till lägenheten i närheten, dit han fortfarande vill komma så ofta det går. Själv minns han inte något av tiden när han var sjuk. Han är inte typen som ältar sorger.

– Det är sånt där man får lägga åt sidan, för man måste ju leva och försöka ha så skojigt så länge man kan, säger Gunnar.