Under lång tid har villaägarna på Graningevägen i Örebro kämpat för att de hus som har spåret som närmaste granne ska få ett bullerplank mellan tomterna och järnvägen.
– Just bullerskyddet är en viktig del av trivseln, men även hälsan, säger Ulf Lernéus, som bor i ett av de tolv hus som ligger granne med järnvägen.
LÄS MER: Var femte svensk utsätts för högt trafikbuller
För sju år sedan verkade det som om man äntligen var nära en lösning. Då kom ett mejl från handläggaren på Banverket, som Trafikverket hette då, där det stod: ”Avsikten är att ett bullerskydd uppförs under 2010”.
Men sedan hände ingenting på flera år.
– Det har gått oerhört trögt, säger Ulf Lernéus, som bor i ett av de tolv hus som ligger granne med järnvägen.
TV: Se inslag om de boende på Graningevägen
Satsade miljoner
I andra delar av Örebro finns villaområdena Hagaby och Marieberg som är byggda på samma sätt, med spåren som närmaste granne. Där har mångmiljonbelopp satsats på bullerskydd längs järnvägen.
Men sju år efter det glädjande beskedet står det nu klart att Trafikverket inte vill bygga ett bullerplank längs sträckan i Lillån.
– Just på det här stället i Örebro skulle en bullerskärm kosta 7-8 miljoner kronor. Det motiverar inte riktigt nyttan som den skärmen ger, säger Sven Hunhammar, måldirektör på Trafikverket.
Istället kan man tänka sig små, billigare bullerskydd kring en uteplats i varje trädgård. Det kostar 100.000 per villa.
”Våra barn har växt upp här”
Men på Graningevägen vill man ha ett helt bullerplank som skyddar både huset och hela trädgården.
Ulf Lernéus betonar att han själv valt att bo i huset, men tycker att bullret har ökat under senare år. Ironiskt nog har en relativt nybyggd bullervall som skyddar bostadsområdet på andra sidan banvallen lett till att tågljuden förändrats för Ulf och hans grannar.
– Det negativa för oss är att det istället slår tillbaka mot vårt håll. Det blev som en ekovägg.
Husen i Lillån har tidigare fått hjälp att isolera sovrumsfönster, men ägarna tänker fortsätta kämpa för ett bullerplank. Dels vill man ha en tystare inomhusmiljö även i de andra rummen, dels vill man kunna använda sina trädgårdar mer.
– Jag tycker att det är synd att man drar på det så lång tid. Våra barn har växt upp här. Nu är de utflugna, så de har inte samma behov av tystnaden, säger Ulf Lernéus.