Det var när 22-åriga Alex Hansen från Degerfors skulle börja ta hormoner för att genomgå könskorrigering som hon fattade ett annat beslut.

– Jag var på kliniken i Uppsala när jag insåg att allt skulle ändras i och med medicinerna och att jag faktiskt inte ville det, berättar hon. Jag kan väl vara kvinna utan bröst och vagina.

”Kliv av vid en annan station”

Frågor om könsdysfori, att inte känna sig hemma i sin kropp, slutar ofta i ett resonemang om operation och könskorrigering. Eller att ta tåget från en station till en annan, som Alex beskriver det.

– Idag är man antingen en han, hon eller möjligtvis hen. Men om man inte känner för det då? Man behöver faktiskt inte ändra allt, konstaterar hon. Man kan kliva av vid vilken station som helst, det vill jag gärna att unga ska veta.

Hon skulle gärna se att Sverige återigen blev mer framåt i könsrelaterade frågor.

– Den revolutionära tanken har långsamt tynat bort och har blivit utbyt med den enkla lösningen: Istället för att jobba mot ett könlöst samhälle så väljer vi vägen till det trekönade samhället där vi ”tillåts” att välja mellan tre pronomen.

Vill till Japan

Idag bor Alex med sin man i Degerfors och trots att uppväxten på den lilla orten innebar att både hon och hennes familj blev utsatta för trakasserier bor hon kvar. Idag lägger hon inte så stor vikt vid det andra tycker men drömmer ändå om att flytta därifrån, av helt andra skäl.

– Just nu utbildar jag mig till kock och min dröm är att flytta till Japan för att lära mig mer om deras mat och kultur. Det kommer inte att ske under nästa år men förhoppningsvis inom en inte allt för lång framtid.