Det är Emelie Rydberg, forskare i handikappvetenskap vid universitetetet, som samlat information till en databas över döva personer, födda mellan 1941 och 1980. Med hjälp av databasen har hon kunnat kartlägga döva personers utbildning, arbete och inkomst.

Emelie Rydbergs avhandling visar alltså att de döva har det svårt på arbetsmarknaden. Många bedöms ha nedsatt arbetsförmåga och får då arbete med lönebidrag, trots att en anpassad arbetsmiljo, förmodlingen skulle lösa många problem.

-Det är viktigt att detta kommer fram och min studie är den första som kan ge en heltäckande bild, säger Emelie Rydberg.

Hennes studier visar att det finns stora skillnader mellan döva personer och den övriga befolkningen. Fler döva är arbetslösa eller ingår i arbetsmarknadsåtgärder. De har oftare låginkomstyrken och därmed en lägre disponibel inkomst.

-Att ha ett arbete innebär inte bara att vara självförsörjande utan också att man blir delaktig i samhället och får regelbunden kontakt med andra människor, säger Emelie Rydberg.

-Jag hade förväntat mig att skillnaderna mellan döva och övriga befolkningen skulle kunna förklaras av bakomliggande faktorer så som kön, ålder eller utländsk bakgrund, men det som påverkar är faktorer som har med dövhet att göra.

63 procent av döva födda mellan 1941 och 1980 har arbete, men av dem ingår ungefär 35 procent i en arbetsmarknadsåtgärd. Den största arbetsmarknadsåtgärden är lönebidraget, som innebär att arbetsgivaren får kompensation, eftersom den anställde anses ha nedsatt arbetsförmåga.

Dessutom är det dubbelt så vanligt bland döva, jämfört med resten av befolkningen, att ha en högre utbildningsnivå än vad som krävs för yrket, vilket Emelie Rydberg ser som en indikation på att döva personer diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.