Det är ingen lätt sak att förlita sig på muntliga källor. Men i ett fall med en sannolikt över 350 kg tung och 30,5 cm tjock pansargranat mitt i byn tycks det vara enda möjligheten. Inget finns skriftligt nedtecknat om granaten. Kanske är bristen på dokumentation resultatet av ett begånget och numera preskriberat brott? Kanske är det på grund av att granaten är barlastad och helt ofarlig? Kanske är det för att majoriteten i byn under alla år inte vågat ifrågasätta dess placering vid herrgården?

Granaten hittas

Allt började mest troligt med en ung mans fynd vid en skogsavverkningsplats – ”Bengststorps ökna”.

Ankomsten till byn

Körkarlen fick order av skogvaktaren att transportera hem den över 300 kg tunga granaten. 5 kilometers skumpande över stock och sten på släde eller släpor efter häst till herrgården. En nu levande Dalkarlsbergsbo har återgett hur granatens ankomst till byn gick till.

Barnens bästa leksak

Granaten där den låg blev med tiden ett naturligt inslag och tilldrog sig barnens intresse. Med fantasins hjälp utgjorde den för leken lämpliga objekt.

Problemen börjar

Men allt har sin tid och granaten som nu ramlat av sin ställning, vars trä ätits upp av tidens tand, började nu bli något som inte passade in.

”Den är ofarlig”

Och den stora frågan är nu alltså om granaten är skarp eller inte. Lennarts egen övertygelse att den är ofarlig innefattar som han säger ”besvärande omständigheter”. Kanske är det trots allt lika bra med alla de skyddsåtgärder som nu vidtagits inför desarmeringen.