Anette Liljegren, som tillsammans med en kollega var med och startade uppföljningen av personer med lätta, måttliga hjärnskador på Universitetssjukhuset i Örebro, såg ett behov av att stötta människor, ofta yngre, som drabbats av lättare hjärnskador.

– Det syns inte utanpå att de har den här skadan och ibland är varken de själva eller omgivningen medvetna om varför man inte orkar eller har svårt att koncentrera sig, säger Anette.

Kan tro att man blivit lat

Patienten måste få förståelse för vad man drabbats av och hur det kan påverka vardagen, menar Anette. Och konstaterar att det finns patienter som tror att de är lata eftersom de hade jobbat oerhört mycket innan skadan, men tappat orken efteråt.

– Det handlar om att ändra vanor och rutiner, och det kan ta ganska lång tid. Det är bland det svåraste vi människor kan göra, säger Anette.

Små förändringar kan betyda mycket

Anette träffar patienterna någon gång i månaden och försöker hitta strategier som gör det lättare för dem att hantera sin vardag. Hur kan man till exempel göra för att spara på energi om man blir trött på jobbet eller är känslig för mycket ljud? Kan det hjälpa att exempelvis stänga dörren om man är van att ha den öppen?

– Det finns massor med sådana småsaker man kan tipsa om, säger Anette.

– Emotionellt går man igenom en otroligt påfrestande resa. Man får ta både gråten och sorgen men också försöka förmedla hopp och möjligheter. Eftersom jag jobbat så länge kan jag säga att man en dag kommer att kunna säga att det blev rätt okej – trots allt.