Elisabeth har levt med rädslan för samma stalkare – i över 40 år

Publicerad

I över 40 år har Elisabeth Rachlew, professor vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, levt med rädslan för den örebroare som först nu dömts för stalkning.
– Oron för vad han skulle göra har varit värst. Jag är glad att han äntligen döms, men vågar inte tro att det är över, säger hon.

Det börjar redan på 1970-talet. Elisabeth Rachlew är lärare vid Uppsala universitet och håller en kurs i Örebro. Efteråt börjar en av eleverna ringa henne, och hon minns hur hon letade efter bilder i skolkatalogen för att försöka ta reda på vem han var.

– Jag mindes honom inte ens. Plötsligt ville han träffa mig och det ville inte jag. Men han fortsatte försöka. Det hjälpte inte att jag sade ifrån, säger hon.

Elisabeth minns första gången hon polisanmälde honom.

– Enda reaktionen var att jag fick ett brev med en adress till kvinnojouren. 

Flyttade utomlands

Åren gick. 1975 flyttade hon utomlands.

- Då slapp jag honom i fem år. Men på 1980-talet hittade han mig igen när jag bodde i England, efter att jag varit med i ett svenskt tv-program.

Elisabeth berättar att hon polisanmälde mannen flera gånger, utan resultat. Trakasserierna fortsatte. Enligt mannen själv var han förälskad i Elisabeth och menar att hon gjort upprepade inviter, ibland förklädd och iförd peruk. Vid ett tillfälle säger han att han såg henne dansa striptease på Hamnplan i Örebro. 

– Att han är sjuk är det ju ingen tvekan om. Och det är ju just därför jag hela tiden varit orolig för att allting ska eskalera, säger Elisabeth.

En mardröm

Hon beskriver vardagen under alla år som en mardröm. En vardag där hon, före mobiltelefonernas tid, levde med att ha sin fasta hemtelefon utdragen, så att även nära och kära hade svårt att nå henne. Ofta bad hon sina doktorander kolla så att ingen väntade utanför efter jobbet. Sedan gick hon fort hem, med dörrnyckeln redo i handen. Alltid orolig, alltid med en blick över axeln.

Mellan 2008 och 2016 upphörde trakasserierna. Äntligen, tänkte hon, var allt över. 

- Men sedan var jag på Nobelfesten och syntes i TV. Då började han igen. 

500 kontaktförsök på ett och ett halvt år

I april i år dömdes mannen i Örebro tingsrätt för olaga förföljelse. Under ett och ett halvt år, fram till maj 2018, har han ringt Elisabeth vid minst 500 tillfällen och dessutom skickat sexuellt ofredande mejl.

– Det är svårt att räkna alla gånger han ringt eftersom jag inte svarat. En del mejl har jag haft kvar, andra har jag genom åren slängt. Nuförtiden har jag i alla fall en mobil med ett nummer han inte fått tag på. Och på jobbet ber jag en kollega svara först, på alla samtal som går till mig.

Vid rättegången deltog Elisabeth via videolänk.

”Frågade om jag varit prostituerad”

– Jag orkade inte träffa honom ansikte mot ansikte. Det var jobbigt ändå att sitta där och höra honom prata och få frågan om jag varit prostituerad, och om jag verkligen varit tillräckligt tydlig med att jag aldrig velat ha en relation.

Mannen bedöms ha en allvarlig psykisk störning och dömdes till rättspsykiatrisk vård. Han är inte tidigare dömd för brott. Återfallsrisken bedöms som medelhög och tingsrätten konstaterar: ”De gärningar som utgjort den olaga förföljelsen är sedda var och en för sig av lindrigt slag”. Vården förenas därför inte med någon särskild utskrivningsprövning – något som Elisabeth reagerar kraftigt emot.

Vågar inte tro att det är över

Ofredande ger högst fängelse i ett år, konstaterar tingsrätten, vilket innebär att alla gärningar som är utförda före 2017 är preskriberade.

– Det innebär ju att hans straff blir väldigt kort. Jag vågar inte heller tro att det är över. När han släpps ut igen kanske han bara fortsätter som förut, säger Elisabeth.

Hennes råd till andra förföljda kvinnor är att ligga på polisen tills de agerar.

– För mig hjälpte det inte förrän nu, och jag är glad för att polisen i Örebro och åklagaren till slut tog tag i det. Polisen bad till och med om ursäkt för att jag tvingats ha det så här under så lång tid.

SVT rapporterade · Har du frågor om stalkning? Ställ dem till experten!

07.27
Hej hej! Roligt att så många redan skickat in frågor! Fortsätt gärna så startar vi vid 10:00 med att svara. Då kommer kriminolog Susanne Strand hit. / Åsa
09.58
En släkting till mig blev förföljd och trakasserad av samma kvinna ganska länge. Hur lång tid ska det ha gått innan det är någon idé attt polisanmäla?
@Gerd - Susanne svarar: Det handlar inte om tid. Om en person blir utsatt för upprepade kontakter mot sin vilja och känner obehag av det är det stalkning.

Problemet är att alla saker en stalker gör är inte brottsligt, även om det är en del av själva stalkningen. Till exempel har man generellt rätt att parkera sin bil var man vill, eller att handla på vilken matbutik man vill.

Man ska alltid göra en polisanmälan om man känner sig utsatt för ett brott. Det är polisens uppgift att avgöra huruvida det går att bevisa att det är en brottslig handling eller inte.
10.00
Blir man tgen på allvar om man går till polisen?
@TR - Susanne svarar: Ja det är min uppfattning att man blir tagen på allvar.
 
Däremot är det lätt att uppleva att man inte blir tagen på allvar när det inte går för polisen att bevisa att något brott har skett.
 
Men man ska alltid anmäla om man känner att man blivit utsatt för ett brott.
10.04
Är det alltid frågan om "sjuka individer" eller finns det ihärdiga stalkers som är medvetna om sitt djupt felaktiga beteende?
@Linnea - Susanne svarar: 
Nej, alla som stalkar lider inte av psykisk ohälsa. Men ju längre stalkingbeteendet har pågått, desto vanligare är det att det finns en psykisk ohälsa.
Det vill säga personen saknar förmåga att "släppa taget".
Därför kan stalking komma och gå i perioder.
Det finns också personer som är medvetna om sitt beteende men ofta anser de inte att det är felaktigt.
10.06
Min förra kille blev skitförbannad när jag träffade en annan, fast vi redan hade gjort slut. Sedan ringde han jätteofta i över ett år och när jag svarade slängde han bara på luren. Det var väldigt jobbigt.
10.09
Är det någonting man ska undvika att göra om man blir utsatt för en stalkare? Exempelvis något beteende eller någon reaktion som kan förvärra stalkingen
@Maja - Susanne svarar: 
Ta inte kontakt med den som stalkar. En stalkare upplever all kontakt som "positiv" och blir oftast mer ihärdig eftersom personen har fått kontakt.
Det du bör göra är att dokumentera det som händer, berätta för någon i din omgivning om vad du är utsatt för och gör en polisanmälan om du anser att det är brottsligt.
10.14
Hej! Undrar om det finns någon statistik på andelen stalkers som "går över gränsen" och blir våldsamma eller agerar på andra sätt i linje med de hot de kommer med? Sen även om det är vanligare att en stalker är någon offret känner/har känt eller en för offret helt främmande person?
@Matilda - Susanne svarar:
Ungefär var tredje stalker är våldsam. Hälften uttalar hot. Det är en rätt så stor andel alltså.
Statistiken kan delvis bero på vad som kommer till vår kännedom. Det vill säga den som är utsatt gör ofta en anmälan först när det finns hot eller våld.
Om fler skulle anmäla ofredande och trakasserier, det vill säga det som sker i början av en stalkning, så skulle siffrorna kanske ändras.
Det vanligaste är att det finns en tidigare relation mellan stalker och den som är utsatt. Mest vanligt är en före detta parter men även andra bekant som grannar och medarbetare förekommer.
10.18
Hej!
Jag hade ett ex som var bosatt i England medan jag bodde i Sverige. När jag bröt vår relation kom samtal, mejl, post från honom till mig i tid och otid, jag var rädd för att han skulle dyka upp hemma hos mig. Jag fick tips från en vän att polisanmäla honom här i Sverige. Något jag aldrig gjorde. Är lagarna för stalkning olika/lika i Sverige och andra länder?
@Martin - Susanne svarar:
Det är olika lagar i olika länder. Det gör det extra svårt i ett fall som ditt.
Alla länder har inte specifika stalking-lagar men beteendet i sig kan vara olagligt ändå.
Om du är utsatt för stalking i Sverige, oavsett var stalkaren befinner sig, så bör du göra en polisanmälan här så hjälper de dig vidare.
10.22
Varför kallar ni det för det svengelska ordet ”stalkning”?? Det finns ett svenskt ord som med fördel borde användas - förfölja!
Tack för ordet
@Gunilla - Susanne svarar: 
Tack för din uppmärksamhet! Det är helt korrekt - på svenska heter det stalkning och på engelska stalking.
Dessa begrepp blandas ofta ihop då de är så snarlika. Vi får precis som du säger jobba lite extra för att lyfta det svenska ordet.
10.27
Det är helt förfärligt att man ska behöva utsättas för sånt här utan möjligheter att göra något åt det! Var själv utsatt för stalker under ca 10 år på 80 och 90talet. Telefontrakasseri ibland 50, 100 gånger per dygn, hela nätterna, mordhot, grova kränkningar. Polisanmälde och fick till svar att de inte kunde göra något alls förrän det hände något fysiskt (alltså förrän han misshandlade mig fysiskt eller satte sina mordhot i verket). Han hotade och trakasserade många visade det sig, men de andra jag träffade på hade alla haft en intim relation med personen innan han började trakassera dem (det hade inte jag) och de var inte utsatta lika länge som jag.
Har lagstiftningen och polisens möjligheter ändrats sedan 90talet så att polisen kan göra något som konkret förhindrar förföljerserna numera? Eller är man fortfarande skyddslös mot sånt?
Eftersom det är så att stalkers sätter igång igen när de ser en eller ens namn så väljer jag att skicka detta "anonymt"
Vänliga hälsningar
@Anonym - Susanne svarar:
Det var tråkigt att höra om din utsatthet och det bemötande du fick när du anmälde.
Idag har vi en lagstiftning, lagen om olaga förföljelse, vilket i sig gör att de utsatta blir mer tagna på allvar än för 30 år sedan.
Men även om vi har en ny lagstiftning är många handlingar som stalkaren gör svåra att bevisa som brott.
 

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer