Linda Einarsson är bara 28 år men har redan drivit gården i Lerbäck, som ligger i södra Örebro län, i två år. Hon arrenderar den och sköter djuren, hagarna och åkrarna.
De första åren är mest kritiska, det är då de stora investeringarna för framtiden måste göras, samtidigt som pengarna ska in och räkningar betalas. Totalt får hon åtta olika stöd av EU och Sverige, och att ansöka om dem tar tid.
”Det är på gnällen jämt”
– Jag tar hjälp med ansökningarna och utan EU-bidragen skulle jag inte finnas, det är på gnällen vissa månader.
Hon odlar ekologiskt spannmål som blir djurfoder och föder upp kalvar för köttproduktion. Den produktionen är inte ekologisk.
– Mitt ekologiska foder kan jag sälja lite dyrare och så köper jag in billigare konventionellt foder till mina djur. Varje krona räknas, säger hon.
Drömmer om att ta över pappas gård
Hon har klarat av förra årets torka och drömmer om att ta över sin pappas gård som ligger i Askersund, en dryg mil bort. Men hon känner en viss oro för EU:s nya jordbrukspolitik, där förslaget är att minska budgeten för jordbruksstödet. Men trots osäkerheten och att hon sett gårdar läggas ner så vågar hon satsa och drömma.
– Jag brinner för det här. Jag tycker det är kul att se kalvar födas och betade hagar och öppna landskap. Vi kan producera mer i Sverige, om vi får möjlighet.
