Det har snart gått 40 år sedan pappersmaskinerna tystnade, men fortfarande sitter de sista rullarna kraftpapper kvar.

1980 lades produktionen vid Frövifors bruk om, från papper till kartong.

Men en stor maskinhall bevarades. Den är nu en del i det pappersbruksmuseum som ligger granne med dagens kartongbruk.

Armhåren avgjorde papperskvaliteten

Med hjälp av bilder och intervjuer med tidigare anställda berättas där om en helt annan sorts arbete än det vi är vana vid idag.

För att produktionen skulle flyta på krävdes yrkesskickliga arbetare, som inte sällan fick lukta, känna eller lyssna sig till när något var på väg att gå snett. De äldre arbetarna ville till exempel inte ha en radio på under arbetet, för att de skulle kunna höra maskinens ljud hela tiden.

– Man fick använda sina sinnen väldigt mycket. Ingen datorisering, utan här fick man känna och lägga armen mot pappersrullen. Reste sig hårstråna upp var pappret för torrt och då fick man reglera det, säger Mikael Tiderman.

Samling med 22 000 ölburkar

Några år efter produktionen hade lagts ner bildades en stiftelse för att bevara miljön.

Runt om i landet hade då många pappersbruk lagts ner. På andra håll hade de ålderdomliga maskinerna skrotats och ersatts av nya, mer högproduktiva. Men de två turkosa pappersmaskinerna i Frövifors, från 1907 och 1911, blev kvar i sin ursprunliga lokal.

Nu driver stiftelsen ett museum, inriktat på pappers- och förpackningshistoria. Här finns landets äldsta pappersmaskin, liksom tre större utställningar om förpackningar och deras historia från stenålder till nutid. Bland annat ingår 22 000 ölburkar i den omfångsrika samlingen.

Tuff arbetsmiljö

Varje sommar visas också nya utställningar med anknytning till papper.

Allt i de lokaler som för inte så länge sedan var en del av en slamrig, varm tillverkning av papper.

– På många sätt var det en ganska tuff arbetsmiljö. Det är väldigt stor skillnad mot den arbetsmiljö vi ser idag uppe på det moderna bruket, säger Mikael Tiderman.