– För mig känns det väldigt kul att hamna i ett sånt här sammanhang, säger Sirous Namazi när Tvärsnytt träffar honom vid monteringen av konstverket.

Iranfödde Sirous Namazi kom som 15-åring till Sverige 1986, efter en flykt tillsammans med de fem syskonen från Iran till Pakistan, eftersom familjen var anhängare av den största religiösa minoriteten (Bahaj) och därmed förföljdes av regimen.E

En av bröderna kom till Sverige och kunde konstatera att här fanns en alternativ trygghet. Föräldrarna kom hit först efter tre år. Tre av Sirous syskon bor fortfarande i Sverige. Intresset för det konstnärliga väcktes i tidiga år bland annat av en av bröderna. Sirous målade från början men gillar numera att arbeta i tre dimensioner och även använda övriga utrycksformer som fotografi, video och ljud.

Han gillar det minimalistiska konstverket som förmedlar ett stort budskap och väcker tankar om den tid vi lever i, gärna med beröringspunkter som invandring, ursprung och identitet. Hans verk väcker ofta starka reaktioner. Ett exempel är verket ”Sirous Telling Jokes” från 1996 där han i en videoinstallation berättade vitsar på persiska (farsi), utan att de översatts. Vissa av besökarna som såg verket upprördes över att de stängdes ute på grund av språket de inte förstod. Detta var en för konstnären avsiktlig avsikt – att med enkla medel förmedla känslan av utanförskap.

– Som konstnär har man rollen att tolka samtiden. De bästa verken hos andra konstnärer är de som försöker ta tag i en slags samtid och samtida problem. Och som man kan se från olika håll och som har olika laddningar, säger Sirous.

Sirous har själv gått många konstutbildningar bland annat konsthögskolan i Malmö som han gick ut 1998. I hans långa rad av konstnärliga meriter finns utställningar på Malmö konsthall, Moderna muséet i Stockholm samt på konstbiennalen i Venedig.

Uppväxten i två länder har skapat en sorts ambvivalens hos honom och trots alla år i Sverige finns en längtan tillbaka och drömmen om att en gång återvända till Iran, vilket det 27:e verket på Kvarntorpshögen är ett uttryck för.

Ett embryo till idé väcktes när han 2002 bodde i Malmös förorter och såg alla paraboler riktade mot öster och följde den debatt som handlade om fastighetsföretagets MKB eventuella förbud mot montering av dessa på fasader och balkonger. Vad var parabolerna egentligen ett uttryck för? Han insåg att mottagandet av TV-signalerna från hemländerna via rymden för många handlade om att döva känslan av rotlöshet i det främmande samhälle de fysiskt befann sig i. Just balkongen var den enda egna platsen utanför hemmet där spår av sann trygghet stod att finna.

Han har även sett med egna ögon hur mamman som för några år sedan skaffade parabol och genom denna hittade en form av trygghet hon som flykting söker i tillvaron. Eller är denna känsla av trygghet falsk? Baksidan är enligt Sirous den ökade isolering det inneburit för henne.

Anders Fasth, konstnärlig ledare för ”Konst på hög”, är glad att Sirous äntligen finns med som den första manlige, invandrade konstnären. Han hoppas att ”Peripheri III” skall beröra besökarna och väcka tankar:

– Det är svårt att säga vad det betyder rakt av. Många kommer säkert att klia sig i huvudet och fundera vad är detta för galenskaper? Men det är ju en del av konsten och man kan väl säga att det är en form av intellektuell konst, där man måste veta en story – en historia och lite bakgrund för att få en aha-upplevelse