När vi når Dag på söndagsmorgonen, ett dygn efter målgången. Vättern runt blev det på 13 timmar och 45 minuter.

– Visst är det kul att komma i mål och få den där medaljen och kännas som en examen. Nu är det gjort igen. Det är kul, säger han.

Tar hänsyn till varandra

Loppet innehöll sedvanliga moment vid sidan av trampandet, som förvisso ökade på tiden, men lyfte det frivilligt och stundtals tuktade välbefinnandet i en besvärlig sits.

– En ”bra” tid är inte viktigt. Vi har legat de sista åren på cirka 12-14 timmar. Man tar hänsyn till varandra. Vi hade sällskap några stycken och är det så att någon behöver stanna till för att gå på toa så är det inte med med det. Och så stannar vi överallt där det är matkontroller.

Egen matkontroll

Dessutom blev det en alldeles egen matkontroll, tack vare kompisen.

– I år hade vi en egen liten matkontroll på ett ställe. Berra från Fagerhult hade fixat köttsoppa och limpmackor med stekta ägg. Så där satt vi i 45 minuter och hade vi inte gjort det hade vi haft en ännu bättre tid. Men det är oväsentligt.

Just vännernas entusiasm och peppning bidrar till lockelsen att gång på gång delta i loppet.

– Berra som egentligen heter Bertil har åkt Vätternrundan tidigare men det var länge sen men han blev sugen när ha såg oss i våra fjantiga kläder. Bertil skrattade och sa: ni är ju som bebisar med blöjbyxor och nappflaska.

Ett år i taget

– Vi är ju lite udda allihop som håller på. Det måste man vara för att tycka det här är kul. Vägen till målet är det viktiga. Att tycka om att träna, hålla igång och må gott.

Kommer det bli 50 rundor?

– Jag tar ett år i taget det är ju hälsan som styr. Jag känner mig frisk även om jag är lite trött idag, säger Dag.