Marie Gelang, lektor i retorik vid Örebro universitet, har tillsammans med sin kollega Emma Engdahl vid Göteborgs universitet, studerat poser på skyltdockor. Med utgångspunkt från bilder på skyltfönster från 1930-talet och framåt har de kunnat se hur de förändrats och speglat sin egen tid. De har också sett hur kvinnliga och manliga skyltdockor sett olika ut.

– På 30-40-talet var de kvinnliga skyltdockorna sportiga och aktiva, de arbetade, medan de under 50- och 60-talet blir objekt. Då står de som solitärer i likartade klänningar utan någon typ av uppgift, säger Marie Gelang, som kopplar det till att kvinnor var mer aktiva i samhället under kriget än årtiondena efteråt.

Reserverat för män

Enligt henne fortsätter dagens skyltdockor att förstärka budskapet i filmer och reklam om hur vi borde vara, något hon absolut menar spelar en roll.

– De poser som varit reserverade för de manliga skyltdockorna, med armarna i kors och fötterna stadigt på jorden, signalerar hög status, beslutsfattande och vad jag kallar en maktpos.

– Kvinnorna å sin sida har mer spretiga, vingliga poser som mer signalerar ”jag är söt, sexig, sensuellt”. Jag menar att det blir problematiskt för då reserveras ett särskilt uttryck för männen som relaterar till makt där kvinnorna inte haft något utrymme, säger Marie Gelang.

Utmana i skyltfönster

Inför framtiden önskar Marie Gelang att skyltfönsterdesigner ska våga utmana oss mer.

– Skyltfönster är en stor del av stadskärnan där man också kan förmedla bilder av ett samhälle som man önskar sig, inte bara som det ser ut i dag.