En slumpmässig samling människor står på en perrong vid åttatiden på morgonen. Pendlare, tonåringar, barn – alla stiger de på samma tåg. Men ingen av dem anländer till slutdestinationen.

-I de här hemska brotten binds människor som inte har något med varandra att göra samman i döden, säger Roland Schimmelpfennig i en intervju som TT har gjort.

Han är en av Europas mest tongivande dramatiker, känd för att skildra politiskt brännbara ämnen som fascism och klimatångest utan pekpinnar. Terrorism har han länge velat skriva om, men tänkte att smärtan och sorgen var för svår att skildra. I ”100 sånger”, som har urpremiär den 23 mars på Örebro länsteater, hittade han ett sätt.

-Jag såg att om vi vänder på det, och inte ser på terroristerna utan på offren, så finns det kanske ett mer personligt sätt att skriva det på, säger han.

Ärar livet

Pjäsen utspelas under endast 3-4 minuter. Schimmelpfennig är känd för att leka med tiden, och här expanderar den ut i monologer om personernas drömmar. Människorna berättar om oväntade möten, kärlek och låtar som spelas på radio. Alla är de redan döda, men går tillbaka till sina sista minuter i livet.

-Det är något väldigt vackert med det. Det är mänsklighetens dröm, om vi kunde tala från andra sidan vad skulle vi då säga och minnas? säger Schimmelpfennig.

På frågan om det är en hyllning till livet blir han entusiastisk: ja, pjäsen är färggrann, galen, rolig och energisk, slår han fast. Han älskar alla de stora känslorna på teatern.

-Jag ärar livet, med alla dess komplikationer och dess normalitet.

För honom står också publiken i centrum, han arbetar medvetet för att engagera dem, med en rad medel. Kanske är det vad som har förlänat honom så skiftande epitet: han kallas allt från surrealist och sagofarbror till politisk dramatiker.

-Med åldern tänker man att man inte bara kan underhålla. Mina tidiga verk handlar mest om mig men senare riskerar man mer, öppnar perspektiven och agendan: tänk större!