Rektor Nina Törnström är raka motsatsen till sin 13-årige son Leo. Han är lugn, hon nästan alltid stressad och glad.
– Hon är tjatig och ödmjuk på en gång, lägger han till.
Och så har hon ett psyke som en elitidrottsman, vilket hon behöver nu när hennes äggstockcancer hon opererat för 2012 och fått cellgifter mot trots allt kommit tillbaka och satt sig på bukhinnan. Det är kroniskt, säger läkarna på onkologen i Linköping.
Vill leva längre än 10 år
– Min onkolog sa till mig att jag kan räkna med 10 år till, men jag är 42 år. Ska jag bara leva till 52? Nej, det accepterar jag inte, säger Nina.
Så hon tackade nej till en ny behandling med cellgifter som via blodet skulle sprutas in och gå ut i hela kroppen flera omgångar under ett halvårs tid.
– Man blir så sjuk, jag vill inte det och dessutom att spruta in så mycket gift i hela kroppen för att bli frisk. Jag köper inte det. Dessutom har jag redan gjort det en gång och det hjälpte inte. Jag vill pröva något annat, säger hon.
Istället ville Nina ha en behandling med aggressiv kirurgi där man sprutar in cellgifter lokalt i buken vid operationen.
Men hon upplevde inte att hon fick gehör hos onkologen på Universitetssjukhuset i Linköping. Trots det bad Nina onkologen i Linköping att skicka en fråga om det skulle vara möjligt att behandla henne till Karolinska sjukhuset i Solna.
Tog saken i egna händer
Tiden gick och när det hade gått nästan två veckor så tog Nina saken i egna händer och hämtade ut sin journal och röntgenbilder.
Hon skickade dem till Uppsala Cancerclinic som har den längsta erfarenheten av behandlingen hon vill ha för att få deras bedömning.
Och det här skrev Nina om på sin blogg som nu följs av tusentals människor, också att behandlingen på den privata kliniken i Uppsala skulle kosta 400 000 kronor, vilket fick en av hennes bästa väninnor att reagera.
De samlar in tusentals kronor till Nina.
– Med en klump i halsen och tårar som rann nerför kinderna läste jag om hur Ninas cancer hade kommit tillbaka, säger Ewa Lindh Nison.
Hon bestämde sig då för att starta en insamling på Facebook.
Nina, som idag är rektor, har i många år varit gyminstruktör. Nu började kollegor och elever höra av sig till Ewa Lindh Nison för att skapa egna insamlingar. Till exempel Susanne Hult, som gör ett gymevent i helgen, eller Malin Fingal, som fått sitt företag att skänka en del av dagskassan och så Paula Casimiro, som till vardags jobbar med personalfrågor på Sapa i Finspång.
Mamman dog i bröstcancer
– Min mamma dog i bröstcancer 2009. Efter att hon behandlats kunde ingen göra något. En god väns 6-månader gamla barn dog i cancer och vi kunde inget göra. Nu när Nina behöver pengar till sin operation hon tror på så blir det så konkret. Klart att vi kan göra något.
Och nu på måndag har Paula Casimiro en konsert för Nina i Norrköping.
– Det är ju jättebra att folk bryr sig, säger Ninas son Leo. Det är ju till och med folk som inte känner henne.
De gör nog det här för att de vill rädda ett liv, säger han.
Kan pengarna rädda Nina?
Dagligen kommer nu tusentals kronor in på Ninas konto, men ingen vet i dagsläget om kliniken i Uppsala kan behandla henne.
Något som inte påverkar de som samlar in pengar.
Malin Fingal säger att om pengar går till en operation eller till något annat som kan göra att de år som Nina har kvar att leva blir bättre, så spelar det igen roll. Om det inte blir någon operation kanske hon skänker pengarna vidare, det får hon själv avgöra.
Men kan behandlingen i Uppsala rädda Nina och ska man behöva betala själv?
Imorgon berättar vi vidare här på webben och i våra sändningar om Ninas kamp.