Före lunch kallas pappans ex till rätten, hon berättar om den sista tiden med Esmeralda och hon återkommer till julafton, när hon upplevde att något var annorlunda med Esmeralda.
”Hon var inte med, hon tittade på mig men hon tittade rakt igenom mig”, säger hon.
Hon berättar också att hon reagerade över att Esmeralda var mager och att hon hade blåmärken och sår på kroppen. På ena sidan var dessutom håret tunt, berättar hon.
”Jag ville ta Esmeralda och springa därifrån”
Exet berättar också att hon reagerade över att pappan pratade hårt och tillrättavisande mot Esmeralda.
”Jag ville ta Esmeralda och springa därifrån, men jag kunde inte”, säger exet och bryter ut i gråt.
Åklagaren ställer frågor till vittnet om mammans reaktion på pappans sätt att förhålla sig till flickan under julfirandet.
”Jag upplevde ... min spontana reaktion var att mamman var helt blockerad”, säger hon.
Åklagaren frågar om Esmeraldas sista tid i livet
Åklagarens sista fråga till pappans före detta partner är om hon tror att Esmeralda hade det bra sin sista månad i livet.
”Efter vad jag såg på julafton, nej det tror jag inte”, svarar hon.
Under den tredje rättgångsdagen hördes också den polis som var först på plats i lägenheten.
”Jag satt själv i en polisbil och fick larm om en fallolycka och att ett barn hade dött i centrala Norrköping. Jag var närmast adressen”, säger polismannen som var först på plats i den lägenhet där Esmeralda hittades död.
Polismannen beskriver sen hur pappan leder honom till ”byltet” som drogs fram under en säng i ett av barnrummen.
Under förmiddagen lyssnade rätten också på ytterligare ett inspelat förhör med Esmeraldas pappa. Detta förhör genomfördes dagen efter att han hade gripits.
Pappan bryter ihop flera gånger under förhöret och upprepar att han var i chock och att han inser att han borde ha slagit larm.
”Jag fattar helt fel beslut och inte ringer 112, vilket jag ångrar och skulle ha gjort naturligtvis. Det är den stora idiotin i det här”, säger han.