Marken skakar varje gång ett tåg åker förbi på bron ovanför. Så här – under en järnvägsbro – sover många tiggare i Linköping, natt efter natt. De som inte får plats på stadens härbärge.

Andra sover i bilar, som Gabriella Diia och hennes man.

– Det här är mitt hem i Sverige. Mitt stora hus, säger Gabriella Diia när hon visar bilen.

Här har de sovit i sex månader och de tänker stanna ett tag till.

– Vi har blivit utlovade jobb och väntar till nyår. Men om vi inte får någonting tills dess åker vi tillbaka, säger hon.

Låtit dem flytta in

I Katrineholm hittar vi fyra tiggare som nu har fått flytta in i en lägenhet. Det är en ensamstående arbetslös kvinna som de senaste veckorna har låtit några rumäner bo hos sig. Själv sover hon i köket.

– Jag har inga pengar, så jag kan inte hjälpa dem. Men jag kan hjälpa dem med värme, att de får ligga här och sova och duscha och tvätta kläder och så, säger Elisabeth Vinka.

De fyra rumänerna berättar att de varit i Sverige i ett halvår.

– I tre månader sov jag i ett tält. Sedan sov jag i bilen som min vän gav mig. Det är ingen bra bil, men den är bra att sova i, säger Vasile Ionut Laurentiu.

Fel att gå förbi

De sitter utanför varsin affär i Katrineholm för att samla in pengar.

– Min fru är gravid. Barnet kommer och huset är inte färdigt. Jag vill samla in pengar för att göra färdigt huset. Det är svårt. Jag har inget jobb i Rumänien, jag har ingenting, säger Vasile Ionut Laurentiu.

– Jag är nog en medmänniska. Och så ser man dem sitta. Jag tycker att det är fel. Jag tycker att det är så otroligt fel att folk bara går förbi dem, säger Elisabeth Vinka.

”Jag är lyckligt lottad”

Vi återvänder till Gabriella Diia på parkeringen vid Ikea i Linköping. På dagarna sitter hon i centrum utanför en mataffär. Hon berättar att hon har tre barn hemma i Rumänien.

Barnen tror att föräldrarna har bra jobb i Sverige, de vet inte om att mamma och pappa tigger.

– De behöver inte känna till den här sortens liv, säger Gabriella Diia.

Men hon är glad att de har en bil och slipper sova utomhus.

– Jag är lyckligt lottad. De andra sover under bron... som råttorna, säger hon.