”Jag minns dagen jag tog examen. Färdig förskollärare. Lyckan. Yrket jag drömt om sedan jag var liten. Men vardagen såg annorlunda ut”

”Kort om folk, telefonerna ringer var och varannan minut, nyinskolade/otrygga barn gråter, mitt i allt ringer telefonen igen”

”Inga vikarier fanns att få, detta gjorde att jag några eftermiddagar arbetade själv. Var ensam i en rätt krävande barngrupp med 12 barn. Var så trött så jag grät när jag gick hem för julledighet.”

De ovanstående citaten är bara några ur den samling av berättelser som Förskoleupproret har samlat in i sin kampanj. Det man framförallt vänder sig mot är att många förskolor har för lite personal i förhållande till antalet barn.

Studenterna känner igen sig

På förskollärarutbildningen i Norrköping känner en del av studenterna igen sig efter att ha varit ute på praktik.

– Om det är 20 barn, så räcker ju inte tre vuxna, säger den blivande förskolläraren Paulin Youssef.

Olika bra på olika förskolor

Samtidigt vittnar andra elever om att en del förskolor fungerar väldigt bra, medan andra har en tung arbetsbelastning. Om arbetsbelastningen är tung finns också risken att pratet hamnar i en negativ spiral, berättar studenterna.

Trots arbetsbördan är dock studenterna övertygade om förskollärarjobbets fördelar.

– Det är väldigt roligt. Man måste ju verkligen ha intresse för det, annars går det inte, säger studenten Ajla Foric. Man måste ju brinna för sitt jobb.