I en artikel i Gotlands tidningar häromdagen, vittnar en resenär om höga priser för att ta sig till Gotland. Det är långt ifrån första gången som färjepriserna diskuteras.
Sommaren 2012 så demonstrerade 7000 personer på Gotland och över 100 000 skrev på namnlistor för att få staten att ge mer pengar till trafiken för att sänka biljettpriserna. En av de som engagerade sig i det som kallades Gotlandsupproret var Susanne Welin-Berger som idag tröttnat på att politiker inte lyssnar.
”Ingen respons från de som bestämde”
– När man håller på, och lägger 300 timmar per år, i några år blir det som att banka huvudet i en vägg. Det var ju iskallt, det var ingen respons från de som bestämde, säger hon.
Då slogs man för vägpriser, att det inte skulle kosta mer att åka färja än att köra motsvarande sträcka med bil. Så ser situationen inte ut idag.
– De som flyttar hit blir lätt avskärmade från sina släktingar för att de inte har råd att komma hit och besöka dem några gånger per år, säger Johan Thomasson (L), ledamot i regionstyrelsen på Gotland.
Partiet tar upp frågan om vägpriset
Johan Thomasson och Liberalerna på Gotland tar nu från politiskt håll upp frågan om vägpriser. I november fick man oväntat gehör för frågan på partiets landsmöte. Då röstades en motion igenom för att partiet ska verka för att Gotlandstrafiken ska klassas som infrastruktur.
– Nu istället för att vara ett länsförbund som kämpar för denna fråga så är vi hela partiet, säger han.
Hoppas på valfråga
Partiet på Gotland hoppas nu också kunna göra det till en valfråga.
– Det är min förhoppning givetvis, för då kan vi ge frågan luft under vingarna, säger Johan Thomasson.
Arbetet 2012 gav inget resultat. Men Susanne Welin-Berger hoppas ändå på att någon gång få uppleva mer rättvisa priser för de som vill ta sig till och från ön.
– Om man hade byggt en väg till fastlandet, då hade den årliga kostnaden varit 1,5 miljarder. Nu pytsar man (staten red.anm.) in 450 miljoner och så tycker man att det är mycket pengar till Gotland. Staten gör inte vad de ska!