Martin från Linköping har en funktionsnedsättning som gör att han inte kan ta ett vanligt jobb. Det har konstaterats i flera utredningar och i läkarintyg. Även Försäkringskassans egen handläggare höll med om den bedömningen.
Ändå beslutade Försäkringskassan att Martin hade arbetsförmåga och därför skulle bli av med sin aktivitetsersättning. Försäkringskassans “beslutsfattare” gick alltså emot sin egen handläggare.
Skälet var att Martin hade fått goda omdömen från sin dagliga verksamhet. Och Försäkringskassans omprövningsenhet kom fram till samma beslut.
FK fick bakläxa
Men domstolen gav Försäkringskassan bakläxa. En daglig verksamhet är en sysselsättning. Att man klarar av den behöver inte innebära att man har arbetsförmåga i ett vanligt jobb, enligt Förvaltningsrätten i Linköping.
Domen gav Martin rätt till aktivitetsersättning till och med november 2020. Men bara en månad senare, i december 2020, beslutade Försäkringskassan – ännu en gång – att Martin skulle bli av med aktivitetsersättningen.
FK:s omprövningsenhet höll med
Motiveringen var samma som förra gången: Eftersom Martin hade fått goda omdömen på sin dagliga verksamhet borde han kunna ta ett vanligt jobb, enligt Försäkringskassan.
Och Försäkringskassans omprövningsenhet höll med om det.
”Verklighetsförankrad”
Nyligen kom domen från Förvaltningsrätten i Linköping som konstaterar: Försäkringskassan har fel. Martin har rätt till ersättning.
Domstolen skriver i domen att prövningen måste vara ”verklighetsförankrad”. Bara för att Martin har deltagit i daglig verksamhet på en arbetsplats betyder det inte att han har arbetsförmåga i ett vanligt arbete, enligt domstolen.
”Enligt förvaltningsrätten kan förmågan att delta i insatsen daglig verksamhet enligt LSS inte jämställas med arbetsförmåga i ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden.”
