Koncentrerat och med både blick och hörsel riktad mot marken sågs de vandra omkring med hörlurar, spadar och metalldetektorer. Ett fyrtiotal medlemmar i Sveriges Metallsökarförening träffades för en stor gemensam sökning i Östergötland i helgen.

– Vi har aldrig lyckats anordna en så här stor träff någon gång tidigare. Vi har fått ett specialtillstånd av länsstyrelsen i Östergötland, berättade föreningens ordförande Robin Ask.

Annars är det svårt att genomföra så här stora sökningar. Normalt är villkoret att det blir sökstopp så fort man hittar något som är äldre än från 1850. Då måste man avbryta och kontakta länsstyrselsen som ska göra en utvärdering. Och det kan dröja.  

– Nu har folk rest hit från både Stockholm och Skåne. Det hade varit svårt att få hit dem annars om de hade vetat att de får ett sökstopp nästan så fort de har kommit hit. Mynt äldre än 1850 finns ju i nästan alla marker, sa Robin Ask. 

Han visade upp ett av de finaste fynden, en del av ett smycke daterat till vikingatid.

– Jag har hittat kopparmynt från 1700- eller 1800-tal, lite knappar och bronsfragment, berättade Michael Lander som har ägnat sig åt den här hobbyn i många år.  

– Ibland kan man gå på ett fält i flera timmar utan att det händer något. Det är nästan lite meditativt. Man går i sina egna tankar, man lyssnar på signalerna, samtidigt som man också hör naturen och fåglarna, sade han.

Carl Lundblad fick plötsligt starka signaler som kunde tyda på något riktigt ädelt i marken. Det visade sig vara en fil. 

Är det här skräp eller fynd?

– Ja... det är skräp ska jag erkänna. Det är ingenting jag kommer att lägga i hyllan, men det var ändå roligt. Nu vet jag hur en fil låter, sade han.