Metoden innebär att man borrar fram frisk hud. Med hjälp av borren får man fram friska hudflisor som man sedan kan strö i ett svårläkt sår som finns på en annan del av kroppen. Metoden beskrivs av forskarna som en liten hudtransplantation.
– Man kan använda en slev så man smetar ut hudflisorna över såret, sen kommer bitarna börja växa ut som öar och läka såret. Man behöver inte heller tillgång till operationssal och operationsutrustning, säger Petter Sivlér, doktorand vid Linköpings universitet.
– Ett problem med hudtransplantationer när det kommer till kroniska sår är att man ogärna vill skapa ett nytt sår för att täcka det första, för då finns ju en väldigt stor risk att man får en patient som kommer ut från sjukhuset med två sår, säger Mårten Skog, doktorand vid Linköpings universitet.
Genom metoden är förhoppningen att få med viktiga svett- och talgkörtlar.
Förband i cellulosa
Forskningen har också resulterat i ett tunt förband i cellulosa som idag används på Brännskadecentrum i Linköping.
– När man har opererat bort skinnet så lägger man på förbandet och så väntar man så att man får en stabilisering av såret och när såret är stabilt kan man ta bort förbandet och transplantera i området, säger Folke Sjöberg, professor i brännskadevård.
Förhoppningen är att förbandet ska kunna användas inom sårvården i stort. Och förbandet har nått intresse internationellt.
– Det ser mycket lovande ut. Det har fått stort anslag i mellanöstern, där det finns olika, bland annat, religiösa skäl varför det har en bra användning – där konkurrensalternativen antingen är grishud eller givarhud från andra människor, säger Folke Sjöberg.