Många svenskar har de senaste åren skickat in sitt dna till kommersiella företag i hopp om att få veta mer om sitt genetiska ursprung, eller kanske för att hitta en avlägsen släkting i USA.
Men vad många kanske inte känner till är att polisen i vissa fall kan använda sig av dna-företagens databaser vid grova brottsutredningar.
Pilotprojekt
Det olösta dubbelmordet i Linköping 2004 blir ett sådant fall. Gärningsmannen lämnade spår i form av blod och hårstrån när han med kniv mördade en åttaårig pojke och en 56-årig kvinna. Nu ska dna-profilen skickas in till två populära dna-databaser för släktforskning, i hopp om någon typ av träff för att komma vidare i utredningen, vilket även Sveriges Radio rapporterat om.
Sedan den 1 januari kan polisen göra så kallade familjesökningar i polisens dna-register, men nu blir Linköpingsfallet ett pilotprojekt i Sverige när det kommer till användandet av kommersiella dna-databaser vid polisutredningar.
-Jag kan inte gå in på det specifika fallet, men förhoppningen är att den här metoden kan hjälpa oss att lösa grova brott framöver. Det görs helt enkelt en regelrätt släktforskning, säger Ricky Ansell, chef för biologisektionen på Nationellt forensiskt center, NFC.
Kommersiella databaser
Databaserna som den svenska polisen använder sig av i ett inledande skede är Gedmatch och Family tree. Den senare är en av de mest använda bland svenskar.
I Family trees användaravtal står det att rättsväsendet kan få tillstånd att använda tjänsten för att ”identifiera kvarlevor av avlidna personer” eller för att ”identifiera förövare vid mord, sexuella övergrepp eller kidnappning”.
Andra populära sajter, som exempelvis My Heritage, skriver i stället att det är ”strängt förbjudet att använda dna-tjänsterna för brottsbekämpande ändamål” i sitt användaravtal, med tillägget att tillstånd kan ges om domstolsbeslut finns.