Östersjön är ett av de mest studerade havsområdena i världen och man vet en hel del om utbredningen av vuxen torsk.

– Konkurrensen med skrubbskädda har aldrig tidigare uppmärksammats, säger Alessandro Orio på Havsfiskelaboratoriet, SLU.

Flundran har setts som bytesdjur – inte konkurrent

Huvudfödan för ungtorsk är det bottenlevande kräftdjuret skorv. Torskens successiva försvinnande och dvärgväxt har man trott berott på att det inte längre finns skorv.

– Och mycket riktigt hittar vi inte längre skorv i torskens magar. Men det gör vi i flundrans! säger Alessandro Orio i sin avhandling.

”Flundran bara ökar och den äter mycket skorv”

Det finns gott om skorv i Gotlandshavet och det finns till och med skorv i Bornholmsdjupet.

– För 100 år sedan fanns knappt någon Östersjötorsk, då var flundrorna desto fler. Men när det tillväxten på torsk blev god, så blev flundrorna få.

Kontrollerar varandras beståndstorlek

– När den stora torsken är tillräckligt talrik håller den nere flundrorna genom att äta upp dem. Flundran i sin tur konkurrerar ut ungtorsken eftersom båda är hänvisade till samma föda, menar Alessandro Orio.

Torsk och skrubbskädda är två bottenlevande nyckelarter i Östersjön, både för fisket och för ekosystemet.

– Idag finns de i samma områden i södra Östersjön. Sedan början av 1990-talet har utbredningen i djupled minskat för båda arterna. Det beror troligen på att andelen syrefria bottnar ökat i djupare områden. Det i kombination med att små torskar söker sig djupare ner på grund av en ökad predation från säl och skarv på grundare vatten, säger han.