I en unik dom fälldes tidigare veckan en person för våldtäkt då övergreppet skett över nätet. Det är en 41-årig man från Uppland som via olika chattprogram, och med hjälp av utpressning och hot, förmått flickor att begå sexuella övergrepp på sig själva.
Domen är viktig, anser forskare som arbetar med barn som utsatts för sexuella övergrepp på nätet. För offren i sådana här fall far precis lika illa som de som utsätts för fysiska övergrepp, säger Carl Göran Svedin, professor emeritus vid Linköpings universitet.
– Att barn vet att det varit över nätet, att det kan sparas och spridas, det vet vi är en väldigt försvårande faktor. Barnens hälsa är minst lika dålig som vid ”traditionell” våldtäkt, med fysisk kontakt, säger Svedin, som också är forskningsledare vid Barnafrid, som samlar och sprider kunskap om övergrepp mot barn.
SVT Nyheter Öst berättade i februari i år om en forskningsrapport som handlade om det här från avdelningen Barnafrid vid Linköpings universitet.
Vem har sett?
Att det finns bilder och filmer gör att övergreppet aldrig upphör, förklarar hans kollega, universitetslektor Linda Jonsson.
-Barnen kan bli rädda för att gå ut, det kan få konsekvenser i deras sociala relationer, i skolan, när de ska söka jobb eller vad det än är. De är rädda att någon har sett, och de har inte kontroll över materialet. På det sättet utnyttjas man igen, säger hon.
Att övergreppen kombineras med hot förstärker också offrets utsatthet.
-Man blir rädd, och utifrån det mer följsamt och gör saker som man annars hade sagt nej till. Man vågar inte säga nej då det kan gå över en själv, om förövaren hotar att sprida bilderna. Förövaren kan också hota att skada mamma, pappa, syskon eller husdjur och då blir barnen skräckslagna och vågar inte göra annat än det förövaren uppmanar dem till, säger Carl Göran Svedin.
Skam och skuld
Barnafrids kartläggningar visar att ganska få barn säger sig ha utsatts för nätövergrepp. Men Linda Jonsson säger att det troligtvis finns ett ganska stort mörkertal, då många barn inte berättar om det de utsatts för.
-Det finns så mycket skam och skuld kring de här brotten, också hos föräldrar eller vårdnadshavare som tänker att ”ja, men mitt barn var ju ute och hade kontakt med den här personen” och som kanske spär på den här skammen och skulden hos barnen i stället för att anmäla.
Barnen som utsatts kan bli hjälpta av samtalsterapi. De behöver också stöttning för att lära sig att leva med att bilderna och filmerna kan leva kvar där ute någonstans. Problemet är att det inte finns tillräckligt med behandlingsresurser, enligt Carl Göran Svedin.
-Man skulle behöva ha specialiserade enheter i alla större svenska städer. I dag finns det bara i Stockholm och Linköping. Det här är barn som inte är så lätta att hjälpa, man måste ha en viss kunskap, säger han.