Gudrun Andersson har bott i villan i Trelleborg sen början av 1970-talet och har alltid klarat sig själv. Efter en stroke i början av maj fungerar dock inte längre höger ben och höger hand.
– Foten släpar och jag kan inte gripa med handen, förklarar hon.
Det innebär att hon nu rör sig ytterst ostadigt. Trösklar och mattor i villan är svårforcerade hinder.
– Hon kan inte klara sig helt enkelt, konstaterar sonen Peter Andersson. Mamma kan ju inte ens ta sig ur sängen själv eller gå på toa.
Trelleborgs kommun erbjuder tre hemtjänstbesök dagtid och två besök nattetid.
– Men hon kanske inte behöver gå på toa just när hemtjänsten kommer exakt klockan 15! Det är skamligt.
För att Gudrun Andersson ska klara toalettbesöken nattetid, när inte hemtjänsten är där, så erbjuder kommunen en mobil toalett vid sängkanten.
– Det är direkt förnedrande att ens komma med ett sånt förslag, säger Peter Andersson. Det för tankarna till ett samhälle som jag inte vill leva i. Jag vill inte ens bli 91 år om jag ska behöva sitta och bajsa vid sängen.
Fick stöd av läkare
Även läkaren som vårdade mamman efter stroken på Trelleborgs sjukhus ansåg att hon skulle få svårt att klara sig med enbart hemtjänst.
– Hon ville därför ordna ett möte med kommunen, men de sa nej. Det är oerhört arrogant, säger han upprört.
Gudrun Andersson har svårt att hålla tårarna tillbaka när hon tänker på den närmaste tiden.
– Det känns väldigt osäkert att bo ensam hemma. Och jag tycker att om man har skött sig och betalat skatt hela livet så borde kommunen göra sin del, säger hon.
TV: AKUT – så gör du för att hjälpa vid stroke
Att alla äldre människor vill bo kvar hemma är den förhärskande uppfattningen ute i kommunerna, påpekar Peter Andersson.
– Men det är ju inte sant! Ändå är det numer en sorts ideologi att alla önskar bo kvar hemma tills de är nästan döda.
Vill inte kommentera
Maria Rosenquist, avdelningschef i Trelleborgs kommun, skriver till SVT att hon inte kan kommentera enskilda fall. Hon hänvisar istället till kommunens allmänna riktlinjer när det gäller särskilt boende för äldre där det står:
”Vid en bedömning av vilken insats som kan komma ifråga görs en sammanvägning av olika omständigheter såsom den önskade insatsens lämplighet samt den enskildes önskemål.”
På söndag reser Peter Andersson tillbaka till Stockholm där han bor. Att lämna sin mamma ensam i villan 65 mil bort känns svårt.
– Jag är rädd. Och mamma är också rädd. Det här känns inte alls bra.