– Ett förbud nästa år skulle vara dödsstöten, säger ålfiskaren Sven-Erik Tenghagen.
Sandstranden är vidsträckt vid Juleboda på Österlen. Ålfiskaren Sven-Erik Tenghagen har precis återvänt till land efter att ha vittjat sina hommor ute i Hanöbukten.
– Det blev 42 ålar. Det är en bra fångst, säger Sven-Erik Tenghagen, 70, när han släpper ner ålarna i en syresatt tank.
”Leva utan inkomster?”
Han är andra generationens fiskare på ”ålakusten” i Skåne, men röstar EU:s jordbruksministrar den 9 oktober igenom kommissionens förslag om ett fiskestopp av ål i Östersjön 2018 ser han slutet på något han har sysslat med sedan barnsben.
– Vem kan i ett år leva utan inkomster? Det skulle vara dödsstöten för det småskaliga fisket, säger Tenghagen.
Ålen är en akut hotad art och beståndet i Europa har minskat med 90 procent sedan 1950-talet. Men ett stopp i Östersjön påverkar sannolikt inte beståndets storlek på något avgörande sätt, framhåller Håkan Wickström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
– Visst rör det sig om många ton som förvisso skulle göra nytta i Sargassohavet för att bygga upp lekbeståndet, men fisket i Östersjön utgör ändå en förhållandevis liten del av den totala potential som finns runt om i Europa, säger Wickström.
Två procent fångas
Svenska fiskare landar numera årligen runt 150–180 ton ål i Östersjön medan det fångas cirka 80–100 ton i svenska sötvatten. Drygt 100 ton dör i turbiner i svenska vattenkraftverk.
– Enligt våra senaste beräkningar är det bara två procent av den mängd ål som passerar svenska kusten som fiskas upp, säger Håkan Wickström.
Världsnaturfonden WWF hoppas att ministerrådet klubbar igenom fiskestoppet.
– Vi ser det som en grund för att ta tag i ålfrågan med ny kraft. Det här är ett första steg, men man måste driva på för ett ålfiskestopp i hela Europa om det ska ha en egentlig effekt, säger Inger Näslund, WWF:s expert på havs- och fiskefrågor.
Till största del fångas ålen, som i Östersjön blir runt 10–15 år gammal, i sötvatten över hela Europa, men där har inte EU någon laglig rätt att införa ett stopp. Turbiner i vattenkraftverk över hela kontinenten står också för en stor dödlighet.
– Det går inte att lättvindigt förenkla en fråga som rör så mycket mer än Sverige och Östersjöfisket. Den rör hela Europa och lite till, säger Håkan Wickström.
”Väldigt vagt råd”
Kommissionens förslag bygger på vetenskapliga råd från Internationella havsforskningsrådet (Ices), som i flera år har rekommenderat att människans dödliga påverkan på ålen bör minskas till eller hållas så nära noll som möjligt. Ett råd som snarare stoppar upp arbetet för att förbättra artens bestånd än för det framåt, enligt Wickström.
– Det är ett väldigt vagt råd och Ices ger inte råd om andra dödlighetsorsaker som exempelvis vattenkraftverken, säger Wickström och betonar att det också är ett råd vars effekter är svåra att utvärdera utan mycket omfattande provtagning.
Han sitter själv med i den arbetsgrupp av ålforskare som tar fram underlag för Ices råd.
– De resonemang vi ålforskare för sinsemellan kommer inte riktigt fram i Ices råd centralt. Det går inte att beräkna beståndets storlek som man gör för exempelvis lax och torsk. Det receptet passar inte för ålen och då tycker Ices att det inte finns tillräckligt med kunskap, vilket gör att de i stället förlitar sig på försiktighetsansatsen.
Enligt Wickström vore det bättre om samtliga medlemsstater mer ambitiöst följde sina åtaganden i EU:s ålförordning från 2007 och den nationella förvaltningsplan som staterna satt upp.
– Vi tror mer på det än att låsa in sig i ett stopp som i värsta fall inte har mycket mer än ett symbolvärde, säger Håkan Wickström.