– Vissa utropar mikronationer för att kritisera nationalstaten, andra för att få utlopp för sina tankar om idealsamhällen, det är ett väldigt brett spektrum av drivkrafter, säger journalisten och författaren Johan Joelsson.
Tillsammans med fotografen Jonatan Jacobson har han besökt åtta av de cirka fyrahundra kända mikronationer som finns i världen. Idén fick de Malmöbaserade frilansarna, som båda kommer från Kristianstad, när de 2009 gjorde ett reportage om mikronationen Sweutschland, en technofestival i Bohuslän.
– Vi tänkte att att det skulle vara roligt att göra en alternativ världsatlas med de här nationerna, säger Johan Joelsson.
Kidnappningar och skottlossning
Besöken har resulterat i en intervjubaserad reportagebok som skildrar fenomenet mikronationer. De har bland annat besökt Lars Vilks Ladonien och Elgaland – Vargaland, som består av alla nationsgränser i hela världen. En av de mest kända mikronationerna är Sealand, ett gammalt försvarsfort från andra världskriget som ligger i Nordsjön utanför den Engelska kusten. Den utropades 1967 av familjen Bates till furstendöme.
– De har alltid minst en person stationerad där för att vakta territoriet mot inkräktare. Det har varit både skottlossning, kidnappning och statskupp på gång där, säger Johan Joelsson.
Har egen tidszon
En annan mikronation de besökt är Elleore som består av en obebodd ö i Roskildefjorden. Den har funnits ända sedan 1944 då ett gäng radikala lärare köpte ön för att ha sommarläger för mindre bemedlade barn från Köpenhamn. De har bland annat en egen historia, egna idrotter och en egen tidszon, tolv minuter efter den danska.
– En gång per år åker alla medborgare dit föra att tälta och umgås. Det är allt från 90-åringar till små barn, säger Johan Joelsson. Det var ganska speciellt att komma in i det skensamhället och deras surrealistiska histroria.
Har mikronationerna några gemensamma nämnare?
– Många gillar att plocka upp de klassiska attributen som flagga, pass och nationalsång. Men de enkla statliga attributen med grundläggande samhällsansvar saknas många gånger, säger Johan Joelsson.
Han berättar att många av regenterna åker runt och företräder sina nationer på olika konferenser, det finns till exempel ett parallellt FN för mikronationer.
– Drömmen för väldigt många är att få status som självständig stat eller att bli erkända av världssamfundet. Ingen har hittills lyckats med det, säger Johan Joelsson.