Foto: Johan Dernelius

Utgrävningarna kan kasta nytt ljus över historiskt slag

Publicerad

Inför Lunds kommuns kommande storsatsning på bostadsbyggnation vid Stångby har arkeologer fått chans att gräva ut resterna av det som år 1676 var det danska härlägret, inför slaget vid Lund som slutligen gjorde Skåne svenskt.

Efter några veckors framgångsrik finkamning med metalldetektorer efter blykulor, mynt och andra kvarlämnade metallföremål efter den väldiga danska hären på 10 000 personer – nästan sju gånger mer omfångsrik än Lunds dåvarande befolkning, gjordes så det sensationella fyndet i förra veckan. En stupad soldat, av allt att döma dansk med tanke på gravens placering i lägrets utkant och ett återfunnet danskt mynt alldeles intill honom.

Tänderna tyder på en ung man

Caroline Arcini är osteolog, skelettforskare, och frilägger med varsam hand en märkligt välbehållen tanduppsättning i marken.

Lund

– Hans fina tandstatus tyder på en ung man, kanske i 25-års åldern. Tyvärr är resten av skelettet ganska illa åtgånget. Han är begravd ganska nära markytan och kan ha rubbats när man plöjt i marken, säger hon.

Men tänderna kommer inte bara från mannen, som fått smeknamnet Mogens. Vissa tänder visar sig vid en senare analys komma från en 19-årig man. Alltså finns det spår av två soldater på platsen.

Glädjen över ett skelettfynd kan verka märkligt, med tanke på de åtta tusen liv som skördades i samband med drabbningen i december 1676. Men ett av mysterierna kring slaget vid Lund är just frågan om var de döda begravdes. Det är där Mogens av allt att döma hastigt hopkomna grav blir intressant.

De flesta dog av sjukdomar

Vintern 1676 var kall och tjälen gick så djupt att många av de döda blev liggande i över en månads tid. Först i januari berodrades allmogen ut för att begrava deras kroppar, berättar Kennet Stark, arkeolog och projektledare vid utgrävningarna.

– Han är ju nedgrävd i en väldigt grund grop, på vad som då var en äng men som med tiden omvandlats till åkermark, säger Kennet Stark. Och tillägger:

– Man kan tänka sig att de flesta andra gravar anlades på liknande sätt, de utkommenderade grävarlagen valde säkert minsta möjliga arbetsinsats i den bistra väderleken. Därför är säkert de flesta gravarna förlorade för alltid genom att de plöjts bort av jordbruket.

Och i likhet med de flesta andra av sina döda kamrater föll Mogens och den anonyme 19-åringen troligen inte för fiendens eld.

– Man vet att uppemot 90 procent av soldaterna på 1600-talet dukande under i de farsoter och sjukdomar som grasserade i fältlägren. De som faktiskt stupade på slagfälten var en absolut minoritet, säger Kennet Stark.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Lund

Mer i ämnet