Promession lanserades som en ekologisk och etisk begravningsmetod av ett litet företag på Orust i början av 2000-talet. Metoden går ut på att låta frystorka den döda kroppen och vibrera sönder den till ett stoft som sedan kan förmultna och blir till jord igen. Frystorkning fick enormt genomslag världen över. Men nu, tolv år senare, ligger nio döda kroppar i runt om i landets krematorier och väntar på en begravningsmetod som aldrig blev verklighet.

En kropp i Lund

Ett tiotal personer har skrivit in promession i sina testamenten. Av de nio kroppar som fortfarande ligger i frysar runt om i Sverige i väntan på begravning, ligger en kvinna på Norra kyrkogården i  Lund. Där har hon legat i drygt två år.

I Trons kapell i Vänersborg har två kroppar legat så länge som elva respektive tolv år.

– Det blir ju en grav utav vårt bårhus, och det stämmer inte med det regelverk vi har. Det är olagligt, och vi deltar i en olaglig verksamhet, säger Håkan Dafgård, kyrkoherde i Vänersborg.

Tvångsbegravd

I början av 2007 ansåg Skatteverket, som tidigare beviljade dispenser till de som ville vänta med att begrava sina anhöriga, inte att det längre var etiskt försvarbart att frysförvara kroppar.

För två veckor sedan tvångsbegravde myndigheterna en man i Linköping, mot de anhörigas vilja.

Överklagat konsekvent

Susanne Wiigh-Mäsak, vd för företaget Promessa, var den som ursprungligen lanserade idén om promession. Hon har konsekvent överklagat Skatteverkets beslut att inte bevilja fler tillstånd

– Om de här kropparna hade gravsatts i jorden, och det som vi hade utsatt de här kropparna för då, där kan man tala om att det inte är etiskt korrekt att göra så, säger hon till Västnytt.