Sandy Chan, doktorand i teknisk mikrobiologi, klättrar ner i den stora och för rengöring torrlagda bassängen. Under hennes fotskyddsbeklädda skor finns en dryg meter sand. Sand som legat där i över 40 år.

– Från början trodde man att det handlade om filtrering av partiklar. Nu vet vi att det i sanden här under oss finns ett helt samhälle av mikroorganismer som tar hand om och renar vårt vatten, säger hon entusiastiskt.

Kan räkna antalet bakterier

När vattnet som ursprungligen kommer från den småländska sjön Bolmen snabbfiltrerats släpps det på i detta så kallade långsamfilter. Det får sedan sakta sjunka igenom och efter cirka fem timmar kommer vattnet ut i rören i kulverten under bassängen.

Vid ett provställe på ett av rören känner hon på vattnet och menar att de 200 000 bakterierna per milliliter är helt ofarliga.

– De bor här, säger Sandy Chan.

Hennes forskningsledare, docenten Catherine Paul vid Lunds tekniska högskola, påpekar att man med en ny utrustning kan räkna antalet bakterier.

– Det finns jättemycket bakterier före filtret men också mycket efter, men det är vanliga bakterier.

”Liknar hur man gör surdeg”

Skadliga bakterier, virus och parasiter tas effektivt bort men goda bakterier släpps alltså igenom. Eftersom funktionen hos sanden förbättras under årens lopp, så är det den gamla sanden med flera decennier på nacken som är mest effektiv.

Ett problem med ny sand i en filterbassäng har varit att det ibland har varit svårt att exempelvis ta bort alla E-kolibakterier, avföringsbakterier.

Men för att påskynda de nyinköpta sandens mognad har Sandy Chan framgångsrikt lagt på några centimeters lager gammal sand på den nyinköpta, inte helt olikt att spara gammal deg för nya bak.

– Man tar lite av det gamla och lägger över till det nya. Då går det snabbare att få fram en bra sand. Detta liknar hur man gör med surdeg, säger Sandy Chan och ler.